MER lila tack!

Känner att jag måste blanda ut alla blonda hår med lite färg! Vad säger ni?

Johanna här älskar lila hår. Och tidigare har vi gjort balayage och tonat det lila, men eftersom hon är (nästan) svarthårig själv så har det inte blivit så ljust, men det har inte heller varit ett problem. Nu dock så ville hon ha mer TYDLIG lila. Inte bara när solen ligger på! Så jag beslöt mig för att hugga tag i tuperingskammen och go to town! Eftersom lila är en kall färg och har blått i sig så uppfattas den som mörk i sig. Därför är det viktigt att ha en riktigt ljus grund så att man inte känner sig för mörk i slutändan.

Före.

Efter tuperingen så planerade jag att colormelta men först, för-nyansering. Eftersom hon är färgad tidigare så visste jag att det skulle bli svårare att få henne blond, och att det mest troligt skulle bli gult. Jag gör allt oftare en för-nyansering men det är SÄRSKILT viktigt när du vill ha ett lila slutresultat. Eftersom ni, förhoppningsvis, vet att lila och gult tar ut varandra, så går det ju inte bara att lägga på den lila färg som är tänkt utan man måste först neutralisera det gula.

Min go-to för-nyansering är 107ss och sen väljer jag väteperoxid efter ljushetsläge. Den är verkligen så bra!

Sen colormeltade jag. 5.7 i botten och Amethyst i längderna. Egentligen skulle jag kunna lägga Amethyst över hela men det blir liiite finare övergång med 5.7. Om man är osäker på tuperingstekniken så kan du rädda upp mycket med en bra colormelt. I början är det lätt att få hårda, skarpa övergångar om man inte tänker sig för. En colormelt fixar det! Det är även lätt hänt om kunden lägger benan olika så att det samlas på ett ställe eller om virveln inte riktigt ligger som den brukar.

Efter.

Voila! Men vi går ut istället…

Orkar inte!!!! Så snygg!

Tuperingstisdagen, del 1

Japp, denna tisdag kommer för alltid vara känd som tuperingstisdagen i min bok. Ni kommer snart förstå varför. Jag kommer dela upp den i två delar för dessa två hår förtjänar egna inlägg. Så vi börjar med första kunden.

Möt Jessica!

Ingen fara på torpet. Lite slitna toppar osv, men inget en rejäl styling inte hade kunnat styra upp. Hon har ptsd från en guldig olycka någon gång för länge sen och har sen dess BARA sett guld i sitt hår. Jag visade henne svart på vitt med hjälp av färgkartan att hennes egna färg är allt annat än guldig. Sen var det mycket lättare att gå vidare.

Nu minns jag helt ärligt inte ens vad hon bad om, men det jag kom fram till var att hon hade inte blivit ledsen om topparna blev blondest blonde och att hon ville behålla sin egen samt att hon gärna ville gå långt mellan färgningar.

Jag valde i alla fall tuperingstekniken utan att blinka. Jag visste att jag hade EN chans. Minsta lilla guld skulle förstöra allt och även om klassisk balayage också hade gett ett fint och mjukt intryck, med hennes egna som grund, så blir det nästintill alltid varmt med frihandsmålning. DÄRFÖR vill jag isolera allt i så mycket folie som möjligt. Plus att det ger mig möjlighet att använda 3% väteperoxid för att bevara kvalitén så mycket som möjligt. Slita på det kommer vi ju göra, men så lite som möjligt.

PROBLEMET med hela grejen denna gång var att hon dagen innan gjort botox-behandling mot migrän. Dvs typ 30 nålstick över hela huvudet. Därför fick jag inte borsta håret eller massera det särskilt hårt. Det gjorde ju allting mycket svårare och inte optimalt. Men jag jobbade på så gott jag kunde, hon fick hjälpa till med utkamningen (jag hade inte valt tuperingstekniken om jag inte hade varit tvungen med tanke på guldet) och även massera in shampoot lite. Jag klippte håret i torrt och egentligen kanske jag hade velat nyansera, glossa och göra en rootshadow, men att få ut en färg från hårbotten utan att kunna massera bort den ordentligt. Jag vet faktiskt inte ens hur det kan sluta…?

Men! När man använder tuperingstekniken så är det mycket lättare att få ett svalt resultat. Inte bara för att … Nä men nu babblar jag. Vi tar detta i del 2. Nu kommer efter-bilderna istället! Tryck på hjärtat om ni vill se del 2. 

 

Paulas förvandling

Godmorgon! Igår hade jag en riktigt nervös tjej i min stol. Jag har länge velat göra henne ljusare och hon har ett JÄTTEBRA hår i grunden. Hon har inte varit ljus sen tonåren och nu är det bannemej dags!

Hennes hår lyder alltid helt perfekt. Det är nästan 90% grått och vi har gått från mörkbrun till ljusbrun de senaste två åren, ungefär i den takten tycker hon det är okej. Men nu skulle det rassla till ordentligt mina vänner!

u know it.

Jag lade först bottenfärgen för att täcka de grå och sen tuperade jag upp håret under tiden färgen verkade. Hennes hår vill gärna att färgen ska sitta 50 minuter för att verkligen täckas och det är ungefär så lång tid det tar för mig att tupera upp ett hår. Perfekt!

När håret blekts klart så var det såååå mycket ljusare och jämnare än jag trodde. Först tänkte jag att det skulle colormeltas för att få en jämn färg men icke. Så jag valde helt enkelt att bara nyansera det med en 10a guld. 

Whaaaat? Är det samma tjej? Ja det är det!

Hon kände sig riktigt obekväm och ovan, men efter ungefär en kvart så började hon mjukna inför den fantastiska hårfärgen! Jag föreslog lockar så att hon får fram mer av det mörka och känner sig mer hemma och det gick hon med på.

Är det nu så att hon inte vänjer sig är det superlätt att lägga en mörkare nyansering, men jag tror hon kommer vänja sig! Vad tror ni?

Alltså jag ÄLSKAR övergången, färgen, skiftningarna, klippningen, ALLT!