#Tenyearchallenge

#Tenyearchallenge

För tio år sedan vände mitt liv drastiskt, skulle jag vilja påstå. Jag befann mig i ett sambo-förhållande som för mig kändes stabilt, vi hade roligt och jag tyckte att vi stöttade varandra. Vi gjorde slut några gånger som man så ofta gör i den åldern men överlag så var vi tillsammans i drygt fyra år. Bodde ihop större delen av tiden.

2009 så fick jag veta att han under vårat förhållande lyckats dejta tre andra tjejer, och på något smidigt sätt visste ingen av oss om den andra. Vilket ju borde göra mig till den största idioten, som ändå bodde ihop med honom. Han hade en på jobbet, en “bästa vän” och en i Thailand där han backpackade i tre månader. Alla från samma stad.

Jag ska inte gå in på hur allt löste sig, men jag ringde min mamma och hon hjälpte mig packa ut allt ur lägenheten. Det ni kanske inte vet om mig är att jag kan mer än gärna förlåta och jag går väldigt lätt vidare, men när jag anser att man gjort mig riktigt orätt, då finns det ingen återvändo.
Jag behöver inte älta det. Det är över. You’re out.

Just då hade jag en egen salong och jag fick helt enkelt flytta in där, i det relativt stora personalrummet, en kort period. Sen pratade jag inte mer med honom. Givetvis så var jag helt förstörd. Fyra år för ingenting. Fyra år, som om dom inte hade hänt. Vi hade haft hund, förlovat oss, flyttat till bra och sämre lägenheter, pratat om barn i framtiden och jag hade öppnat en salong. Vi hade en stabil framtid så som jag såg det. Allt rycks undan.
På en sekund.

Så bilderna ni ser till vänster är från perioden efter detta. Det är mycket alkohol givetvis, jag visste inte annars hur jag skulle ta mig igenom det. Jag umgicks med självdestruktiva människor för att dom var alltid mer ledsna än jag och det fick mig att hålla mig över ytan. Jag festade på kvällarna, det är då man blir som mest ensam, och tog kunder på dagarna. Tack gode gud för det sociala yrket, men kroppen och hjärnan och framförallt hjärtat tog så mycket stryk.

Vid tillfället så hade jag ingen jättebra kontakt med någon av mina familjer, så när man bryter med inte bara ens sambo, utan även hans familjer, hans vänner, hans umgänge, så blir det helt tomt. Helt. Tomt.

Jag började söka mig till Göteborg där jag kände EN person, som jag hållit ihop med under gymnasietiden. Hon hjälpte mig få en lägenhet och jag fick det första jobbet jag sökte. Allt gick mycket fort. Jag lyckades sälja salongen, med en rejäl förlust, men för mig handlade det där och då om att överleva och om att komma bort från staden som var fylld med dåliga minnen och en massa människor som inte var på min sida.

Jag kan inte ens beskriva vad Göteborg har betytt för mig. Hur det blev min räddning och min möjlighet att ta mig vidare. Jag hade gått under om jag hade stannat kvar i Halmstad.

Givetvis har jag egenskaper idag som är ett resultat av 2009. Jag har mycket tjockare hud, även om jag fortfarande gråter lätt. Jag har ÄNNU mer envishet, även om jag idag förstår vikten av att släppa något hur jobbigt det än är. Jag har erfarenheter som inte går att köpa för pengar, även om dom också gjort att jag fått känna sån enorm hjärtesorg. Jag har vänner jag lämnade bakom mig och även om jag har nya, så svider det lite att jag kunde haft fler relationer som varat längre. Jag har många gånger känt mig rotlös, på grund av att jag ryckts upp från grunden så många gånger. Trots det, så känner jag mig mer stabil och mer säker på vem JAG är.

Det är avgörande, vad som hände 2009, för dom här tio åren är dom första tio åren i rad som jag har hållit mig till en plan och till en stad.
Jag är bättre, på grund av 2009.