Svarar på “19 vanligaste misstagen ni gör med era hår”

Min lillasyster skickade en länk till mig som är lite rolig, så vi går väl igenom vad jag tycker. Ni kan läsa hela artikeln på engelska här.

  • Tvättar håret för ofta. JA det gör majoriteten av alla, men det är inte heller bra att tvätta för sällan om man har riktigt känsligt hår. Hårfin gräns 😉
  • För varma stylingtänger. Absolut! Har man en ghd sitter man säkert, men kan du ställa in graderna på din tång så ska den ALDRIG över 200 grader. Aldrig.
  • Borsta håret blött. Jag föredrar ju att reda ut håret när det är blött. Ett hår som torkar i konstiga knorrar kan skadas mer av att borstas när det väl torkat. Torkar håret alltid rakt så är det absolut bättre, men är det tovigt så red ut det medans balsamet/inpackningen sitter i. Dom där kammarna är bra för utredningen med en produkt i, men inte för att kamma håret. Då är en paddelborste eller framars borstar bättre. Börja nerifrån, alltid.
  • Klippa luggen. Jag brukar visa mina kunder hur dom kan klippa sin lugg hemma, men dom gör det på egen risk. Men det är ju bara att komma in och klippa luggen, jag tar inget betalt av mina stammisar.
  • Att inte klippa håret. Ödesdigert. Vet ni hur vanligt det är att folk klagar på att deras hår inte växer? Ändå har dom 3 cm utväxt på färgen. Det är KLIPPNING eller snarare bristen på, som är problemet. Klippa oftare, men mindre, leder till längre hår.
  • Skölja med kallt vatten. JA, alltid bättre. För huden och för håret.
  • Bleka sitt hår hemma. Sista jag skulle göra om jag inte var utbildad.
  • Munstycke på fönen. Ger ett slätare intryck men om du bara ska torka spelar det ingen roll. Tryck inte in fönen i botten bara, men det gör väl ingen?
  • Klippa krulligt hår. What she said.
  • Kokosolja. Aldrig påstått att det återfuktar, eftersom det är proteiner. Det kan bygga upp håret (extra virgin pratar vi nu) men kommer aldrig bli mjukt. Däremot så är det solskyddsfaktor 15 så det är ingen fara att vistas korta stunder i solen. Men intensiv värme + olja ÄR inte en bra idé.
  • Hemmafärg. Ja men nä, som sagt. Det är gjort för alla och har ni alla samma hår? Nä, tänkte la det. Men se den här videon för lite längre snack om det.
  • Mörkt hår kan inte bli blont. Well, jag har gjort det flera gånger men det är en slags roulette. Det kan lika väl gå åt helvete.
  • Produkter. Ja, stor skillnad! Det kanske KÄNNS bättre med gliss, för det blir så blankt, men inte f*n kommer ditt hår MÅ bra av det. Så är det bara! Köper du en ny mercedes så tror jag inte du slarvar med bränslet direkt bara för det är billigare.
  • Crazy färger hemma. Alltså, alla typer av direktverkande pigment (saker du inte behöver blanda) kommer bete sig jättekonstigt när man väl vill ha bort dom eller dom tvättas ut. Så är det vare sig du gör det hemma eller ej.
  • Sova med blött hår. Don’t. Do. It.
  • Rätt produkt för ditt hår. Superviktigt för känslan. Det kommer kännas tungt eller torrt om du har fel produkter. Det är bara att testa sig fram för tyvärr kan vi inte alltid sätta huvudet på spiken. Vi har testat oss fram i många år och resan fortsätter för inget hår är detsamma. Deal with it.
  • Balsam i hårbotten. Mja, håller nästan med. Vissa balsam behöver ner i botten om vi pratar metaller, problemhy och vissa volymbalsam.
  • Produkter på nätet. Ja, ni kan faktiskt bli rejält lurade. Så för att vara på den säkra sidan och för att slippa slänga 220 kronor i havet istället för att betala 250 på salong, köp den hos din frisör.
  • Ärlighet. Hos mig är det avgörande. När någon ljuger om sitt hår för mig och särskilt när vi pratar om att ljusa upp, så har det gjort att jag gått från att göra det till att skicka hem dom. Märker jag att man inte är ärlig så kan jag tyvärr inte ta mig an det. Det är alldeles för osäkert för mig.

Det var alla 19 punkterna! Nu vill jag vet vad ni tycker!

Kommentera

Teasylights med färg

Hej! Hur mår ni? Jag mår så himla, himla bra att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Det är bara en känsla som är i hela kroppen. Så härligt!

Jag gjorde en jätterolig grej igår! Först var jag på väg att ta blekningen i högsta hugg, för det är så lätt att göra det när man tänker slingor. Men sen var det något som stoppade mig. Det är ALLTID så. Magkänslan ni vet.

Hon var helt ofärgad, ganska mörk i sig själv.

Eftersom hon var ofärgad så går det jättebra att ljusa upp med färg. Hon var inte ute efter LJUSA slingor visade det sig. Bara skiftningar. Så jag plockade fram folie, pinnkam och pensel som vanligt, men blandade istället 8.1 med 9% väte. Hon hade pekat på 7.3 i kartan.

Det kan vara ganska svårt att urskilja dessa skiftningar eftersom dom inte är så långt ifrån varandra. Men när man verkligen tittar så ser man ganska tydligt. För att ha en väldigt tydlighet även i rakt tillstånd måste man tyvärr göra dom blonda. Men här ser ni! Det är en fantastisk färgkombination! Slingorna landade exakt på 7.3 !

Hur fint?? Alltså färgen är så magisk. Den blev SÅ fin! Det är inte en jätteförändring, men färgen känns mer lyxig och med tiden så kommer slingorna ljusna ännu mer, eftersom jag ljusat upp trots allt. När man färgar ett hår med hög väte så kan man räkna med att det kommer tvättas ur och ljusas upp lite till.

Kvalitén var för övrigt fantastisk, vilket man inte hade fått av blekning på samma sätt. Älskar att jobba med ofärgade hår. Vilka möjligheter man har!

Kommentera

Bröllopet del 1, hår och make

Det är dags att beta av bröllopet! Jag planerade ju att göra en video om det men det är alldeles för svårt och känslosamt. Så min älskade blogg får äntligen jobba lite!

Jag har aldrig sett framför mig hur det kommer se ut när jag gifter mig. Jag hade ingen aning alls om håret, jag hade ingen aning om smink eller ens klänning. Allt kändes otroligt främmande, trots att jag är frisör.

Efter mycket velande fram och tillbaka så beslutade jag mig för att göra det själv. Jag var så nöjd med att bara ha håret utsläppt i slutändan. Det klassiska kanske hade varit att sätta upp halva, men det hade inte varit jag alls. Jag älskade morgonen med mina tärnor. Vi hade gott om tid på oss, drack champagne varvat med energidryck. Åt en lugn frukost. Vi var till och med ute på en promenad. Dagen innan hade jag lockat mitt hår för att lockarna skulle hänga ut sig och lägga sig till rätta. På det sättet håller dom också bättre.

Jag gjorde om min bas en gång faktiskt. Först tog jag alldeles för mycket puder över min foundation och kände mig bara torr. Tillslut valde jag bara denna BB-cream från Shiseido (adlink). Den är så himla bra! Jag kände mig som mig själv, inte sönderspacklad, men ändå tillräckligt jämn i hudtonen. Vid det här tillfället hade jag ju små eksem i ansiktet.

Sen valde jag lite solpuder, lite rouge och en ögonmake jag ofta lägger. Jag hade gjort fransförlängning samma vecka så det krävdes bara lite eye-liner så var allt klart. Kände mig så fin, och så hemma i det.

Lockarna låg perfekt när jag vaknade, så jag fingerkammade dom och satte i ett diadem. Jag hade faktiskt beställt flera stycken från asos och hade med mig för att känna efter. Men det här blev precis rätt!

Färgen och mina extensions hade Linni fixat tidigare under sommaren och allt kändes bara perfekt. Jag kände mig 100% som mig själv.

Jag älskade att göra i ordning mig med mina tärnor. Det var magiskt! Det kanske låter konstigt, men det var en av de absolut bästa grejerna med hela helgen. Jag älskar mina vänner så otroligt mycket och att få spendera så mycket intim tid med dom, ovärderligt. Rekommenderas starkt!

Håll utkik, det kommer mera.

Här kan ni se vloggen från förmiddagen.

Kommentera

Har vi verkligen testat allt?

Idag är dag 1 på min C9-box. Det ska bli otroligt spännande att se resultaten om nio dagar. Jag har aldrig testat just den här varianten på utrensning och omstart så jag är väldigt taggad. Ser enbart fram emot det! Imorgon är det dessutom kick-off med forever och jag LÄNGTAR nästan ihjäl mig. Det här företaget ger mig sån enorm energi. Jag trodde jag fick energi av salongen, men det är en piss i nilen jämfört med energin man får av att jobba med enbart glada, positiva människor. Förstå mig rätt, på salongen har jag dom bästa kollegorna, men kunderna är många gånger deppiga, nere, negativa eller enorma energitjuvar. Det här är nåt helt annat! Älskar just nu hur mitt liv snurrar.

Men på tal om att testa nya saker då.. Här är Emily som vi trodde vi hade gjort allt på. Hon har haft rosa, lila, orange, rött, beige, guld osv. Men när vi scrollade i färgkartan inser vi att hon inte haft koppar. Hur sjukt? Det sjukaste av allt är att det är den absolut finaste färgen någonsin på henne. Det är som handen i handsken, blomman i rabatten, samarin för magsår, kaffe på morgonen… Ni fattar. HELT KLOCKRENT!

före.

Vi valde ut 6.4 till botten och 7.4 till längderna. Jag klämde i lite extra 0.43 (kopparbooster) till längderna för jag visste att dom skulle suga åt sig eftersom dom är blekta sen innan.

Håll i era hästar nu…

Jag orkar inte ens. Hur fint hade hon inte matchat med sin tröja då? Det var som att hon visste vad hon skulle få, undermedvetet. Det här är SÅ fint!!!

Jag lockade det med den lilla locktången med klämma från ghd för lite mer definition i lockarna och mer volym. Jag älskar det!

Frizzy logic shine spray från O&M är magisk att spraya i och krama in efter du lockat klart.
Kommentera

O&M project sukuroi

Kan ni japanska? Det kan jag. Sukuroi betyder nämligen “att laga med guld”. Så nu kan ni också japanska!

Project sukuroi (uttalas sukuroj) som kommer ifrån det Australienska märket O&M har blivit en oväntad favorit. Det är en djupt reparerande leave-in-kräm för trötta och trasiga hår. Jag använder den främst på tjocka, frissiga, torra, skadade hår för oh boy vad håren älskar den! Det blir glansigt, följsamt, bouncy, återfuktat och ett riktigt drömhår faktiskt.

För mig som har lite finare hår får man gå försiktigt fram, men det blir ändå inte tungt bara man gör lagom. Jag tycker håret får en fin, lätt stadga som håller i sig länge. Jag brukar säga att håret håller sig fett hela vägen till tvätt utan att SE fett ut. Förstår ni vad jag menar då? Det är liksom glansigt hela tiden, ungefär som att jag hade tagit serum nyligen, fast i flera dagar. Men det ser inte stripigt ut, utan snarare fylligt. Jag tycker den är magisk!

Det är också en utmärkt produkt att krama eller borsta in i torrt hår OM man har lite mer av den varan, hår alltså. Dvs på mig ska man undvika den i torrt, då blir den för tung. På min vän Emma, som har ett jättejobbigt hår, jobbar den som allra bäst. Hon har superfina hårstrån men massor av dom, och det är slitet. Hon får ett magiskt hår av den här! Det är bara följsamt och slätt och frissar inte upp sig alls.

Den doftar lätt av ros och man behöver absolut inte mycket. A little goes a long way.

Du hittar O&Ms produkter hos frisören och just den här kostar 289:-

Har någon av er testat den? Vad tycker ni?

Kommentera

Från blond till röd

Jag tror ingen missat att jag gått från rolig blondin till energisk redhead! Okej jag kanske inte var rolig innan, men energisk är jag verkligen nu. 2020 behandlar mig så väl!

Att bli rödhårig är faktiskt lättare än att bli mahogny eller rödbrun/kopparbrun. Det är lätt att dra alla över en kant men jag ska förklara skillnaden.

Jag var ju pretty blond om man säger så. Mitt hår blev väldigt slitet och började gå av på sidan där jag alltid sover, så jag kände att det var dags att sluta vara ljus och tillsätta pigment i håret.

Det första jag gjorde vara att förpigmentera håret, detta gör jag främst för att håret inte ska bli genomskinligt och för att färgen ska hålla längre. Jag ville ha en mustig röd annars kan det kvitta!

Skillnaden mellan att bli brunröd och RÖD, är den här. Om du lägger en brunröd (nu pratar vi utan förpigmentering) så kan håret bli brunt och i värsta fall nästan grått, beroende på din kvalité. Om du lägger en röd så kan håret slå mot rosa. Det är den stora skillnaden. I mitt fall är det en stor fördel att jag var såpass ljus innan för jag får då en mycket klarare röd i slutändan. Hade jag varit mörkare hade det bruna tagit över mer och färgen blir inte lika intensiv.

Håret älskar gult, oranget och rött. Därför måste vi alltid tillsätta det när vi ska bli mörkare.

Förpigmentering lägger du i båda fall för att fylla håret med de nödvändiga pigmenten som är i just det ljushetsläget du vill landa på. I mitt fall närmare en sexa. Då behöver jag åtminstone guld och koppar för att få en mustig färg. Så min förpigmentering bestod av 7.43. En sjua kopparguld.

Sen tog jag 4.65 i botten (jag använder bara o&m förresten) och 55.55 med röd booster i längderna. Bottenfärgen blir inte så mörk som en fyra, och nu undrar jag om ni kan förklara varför? Kommentera nedan!

Ny-färgad.

Hur som helst, älskar mitt hår. Jag har fyllt på med färgbomb sen dess för att få en mer fuschia-röd färg och jag ÄLSKAR det! Färgbomberna ska vi prata mer om i ett annat inlägg, men dom kommer från evo och heter Staino.

Frågor på det?

Kommentera

Årsresumé 2019

2019 går till historien som mitt mest händelserika år. Både bra och dåligt.

Vi flyttade ju, vilket jag kanske trodde skulle vara det absolut största och jobbigaste det här året, men så blev det inte.

Det absolut mest avgörande var att göra slut med min pappa. Det har förmodligen varit nyckeln till att jag har klarat av övriga motgångar som också pågått större delen av året.

Att göra slut med sin pappa (och hans fru) är inte lätt. Framförallt har folk inte velat acceptera det. “Men så kan du väl inte göra, ni kommer hitta tillbaka till varandra”, “åh herregud, hur klarar du det?”, “Men det är ju din pappa?”, “Du kommer säkert förlåta honom, vad det än är, ni är ju blod”. Jag har fått alla kommentarer. Men lika mycket som folk är förfärade så säger också många “Jag önskar jag vågade göra samma”.
Jag ska erkänna, det var inte ett lätt beslut alls. Det var otroligt mycket ångest, sömnlösa nätter, velande och övervägande innan jag bestämde mig. Det gäller nämligen inte bara mig, det gäller ju även Molly. Ska hon inte ha en relation med en morfar i framtiden? Ska vi kalla någon annan morfar, ska vi vara ärliga, vad säger vi, hur kommer hon reagera osv. För att inte tala om hur andra ser på saken. Man KAN väl inte bryta med sin familj? Nåväl, sagt och gjort. Bästa beslutet 2019 var det oavsett, hur jobbigt det än var.

Min största grej det här året har alltså varit att fundera på vad folk ger mig. Vad bidrar folk med egentligen? Varför har jag dessa människor i mitt liv? För att jag måste, eller för att jag vill?

Det har resulterat i att fyra människor måste bort.

Min pappa, hans fru, en “bästa” vän, en revisor.

Revisorn var en pärs kan jag säga. Det visade sig att han gjort allt fel från början, och det tog hela 10 månader att rätta till. Det kostade mig hela företagets sparkapital och nästintill hela mitt psyke. Jag tror ingen i min närhet förstod hur svår den utredningen var för mig. Jag tror knappt jag förstod det själv. Det kom bakslag efter bakslag hela tiden. Jag hann precis ställa mig på knä, så kom nästa knuff. När jag trodde att det var över, så dröjde det lite drygt en månad, så kom nästa brev. Då tog jag mig med nöd och näppe ut ur sängen.

Den resan är nu över, jag har fått det skriftligt. Med den nya revisorns avgång kom också en annan in. Det är ett helt gäng som nu har hand om min bokföring och jag är så tacksam för dom. Även om det var en tuff uppstart.

Någonstans i våras så började vi renovera hallen, vi såg då att det var fukt i väggarna och golvet, så vi fick såklart en klump i magen. Vi hade precis lagt in en stor del av vinsten från husförsäljningen i att renovera badrummet där nere, ganska lyxigt, så en sån här kostnad var inte direkt välkommen. Jag stod och hackade upp hela golvet med en slägga och kroppen fick sig en ordentlig omgång kan jag säga. Men tillslut hittade vi vattenläckan, efter att ha grävt både här och där på utsidan också. Den enda turen vi haft i år, är att det gick på försäkringen. Vi fick äntligen hjälp med jobbet för att återställa hallen utan fuktskada. Men vi fick leva i ett kaos i flera månader. Det var stökigt, vi visste inte vart vi skulle gå in från dag till dag och det dånade varje dag i flera veckor. Det resulterade såklart i en hel del huvudvärk, ångest och bråk här hemma.

Jag började skriva på en bok om min barndom, jag mailade ett kort utkast till ett förlag som tyckte om min idé, men jag måste först skriva klart den för att dom ska hjälpa mig med upplägg och allt det där jag inte kan något om. Många sömnlösa nätter har jag legat och tankarna snurrar. Många händelser avlöser varandra och saker jag än idag inte förstår. Hur kunde dom göra så mot mig? Vem kan säga så? Varför fick inte jag följa med då? Hur hjärtlös får man vara? Allt detta har jag skrivit ner. Antingen blir det en bok, självpublicerad eller inte, eller så har det varit ett terapi-arbete. Det jag märker är ju hur stort behovet av att prata om det är. Så det tänker jag göra. Men det är samtidigt jobbigt att komma på nya saker som påminner om mitt otroligt låga värde i den familjen. Det är som att jag medvetet går igenom min värdelöshet och bekräftar den. Något positivt som kommit från allt detta är att min egen självkärlek är starkare än någonsin. Det måste den vara. Det ska Mollys också bli, men av helt andra anledningar, på rätt sätt.

2019 var året då jag och min bästa vän (dåvarande) skulle gifta oss med en månads mellanrum. Jag skulle vara tärna på hennes bröllop och hon på mitt. Jag tycker att det hela var en jättebra grej, medans hennes första reaktion, när jag berättade att vi också skulle gifta oss, var “men vadå, mitt bröllop då???”. Jag blev så otroligt ledsen och sårad, så från den stunden tippade jag på tå kring hennes bröllop, pratade mycket sällan om mitt eget och fick gång på gång höra dåliga saker om mina övriga tärnor mm. När hon tillslut sa att hon inte kunde ha mig på sitt bröllop så kände jag att det var nog. Vi kommer aldrig mer höras. Det var en lättnad, utan att jag visste att det skulle vara det. 10+ år ner i skräpkorgen men det var ett måste. Jag visste inte att jag skulle känna så, men att slippa gå på hennes bröllop var en sån otrolig frihet. Jag var beredd att gå in i kaklet för att hon skulle få den bästa dagen, med tanke på att jag redan förstört det genom att gifta mig samma år, så jag tror inte jag anade att jag var på väg att bli utbränd på grund av min bästa vän. Eller ska vi säga “bästa” vän.

Jag började för första gången i mitt liv få problem med min hy i ansiktet. Jag lade mycket tid på att försöka få det bra, genom kost, genom krämer, dyra behandlingar och allt annat man kan tänkas försöka. Jag mådde så dåligt bara på grund av det, för i min värld så är det ett tecken på att insidan inte mår bra, och det stressade mig ännu mer. Det har bara eskalerat såklart, och slutade med ömmande, vätskande eksem runt hela munnen och ögonen. Det gjorde ont att ligga på kudden vilket i sin tur påverkade sömnen. Jag lyckades få bukt med det någorlunda och underhålla det på en hanterlig nivå där det inte gjorde ont. Värst är ju alla medlidande blickar man får och folk vågar som vanligt inte fråga.

Jag hade mycket sparsamt med semester i år, på grund av hur mycket det kostat mig att byta revisor. Hans beräkning av min preliminär-skatt lämnade mig med nästan 90 000 i restskatt vilket såklart åt upp hela semester och buffert-kassan återigen. Därför fanns det inte en möjlighet att ha semester som alla andra, och kanske var detta året jag behövde det som mest? Men det är mer stressande att vara hemma och veta att jag behöver pengar, än att bara bita i det sura äpplet och jobba.

När vi gifte oss gick utslagen i ansiktet att dölja med smink, nästintill i alla fall. Från den stunden jag och den där andra blivande bruden gick skilda håll, så var min egen bröllopsresa rena fröjden. Jag var så lycklig på min möhippa att jag grät i stort sett hela dagen till och från. Då ska jag tillägga att vi bröt upp på tisdagen samma vecka. Jag var så tacksam till mina tre kvarvarande tärnor att jag inte visste hur jag skulle tacka dom. Vi övade, pysslade, planerade, fixade otaliga gånger och det fanns inte en enda sekund som dom inte ställde upp. Jag fick en otroligt djup relation med dom bara på grund av detta.

Bröllopshelgen, eller veckan egentligen, var magisk. Kvällen innan är något bland det bästa jag upplevt med vänner och bröllopsdagen förtjänar en egen bok. Jag var så lycklig att varenda människa som var där, var en vän. Ingen ville mig ont, ingen önskade mig sämre, ingen skulle snacka skit efteråt. Jag kan inte förklara den tacksamheten jag kände inför det. Jag har ALLTID varit baktalad av en familjemedlem i alla mina år, detta var första gången jag skulle få uppleva sann frihet. Jag var totalt ohämmad (förutom det hårda bandet i midjan efter buffén he he…). Jag ska erkänna att jag har fått en helt ny bild av en familj efter detta. För första gången i mitt liv heter hela familjen samma i efternamn och det känns inte alls skrämmande att utöka den ännu mer. Tidigare kändes det dels som att jag inte ville dra in ytterligare en familjemedlem i denna svarta miljö, men nu vet jag verkligen vilka känslor jag vill ska fylla mitt liv. Men jag ska erkänna att förlossningen spökar i mitt huvud än.

Jag började tapetsera och förbereda för att flytta köket i vårt hus, så mycket av kvällarna gick åt till det. Riva vägg, spackla hål, tapetsera, måla, organisera…

Sen åkte vi utomlands, mina utslag blev värre eter bröllopet igen och på något sätt så gjorde Spanien susen. Kanske själva ledigheten, kanske solen, kanske det intensiva smörjandet av kokosolja. Men det blev bättre. Semestern var helt perfekt, bästa någonsin. Jag kände mig redo och taggad när jag kom hem. Sista brevet angående revisorn kom strax efter vi kom hem från Spanien, så det hade pågått från januari till oktober.

Vi flyttade äntligen köket! Det var en hård helg, vi slet som djur jag och min man, men det kom på plats på bara några få dagar. Tapeten vi valde fångade båda våra hjärtan och jag visste att jag måste ha den på fler ställen…

Vi gjorde om på salongen och det var inte lätt kan jag säga. Men det blev så himla bra! Jag har hela tiden haft en idé i huvudet om hur jag vill ha det och när vi satte upp tapeten i köket så föll den sista pusselbiten på plats. Jag började planera för ett koncept och en känsla snarare än bara inreda. Jag är inte där än, det tar ju både tid och pengar, och som ni kanske läst mellan raderna så fanns det ju inte mycket av det. Men jag är så otroligt glad för tapeten.

Två veckor efter det så blir det alltså vattenläcka på salongen och hela mitt liv rasar känns det som. Jag har precis lärt mig stå på benen igen och började sova hela nätter. Sen brister ett avloppsrör i taket ovanför salongen och vi måste stänga helt. Jag kommer aldrig glömma den dagen när min kund, som kommer en gång om året från Stockholm, ska få håret fixat i mörkret samtidigt som det forsar avloppsvatten några meter ifrån. Jag blinkade bort tårarna hela dagen, ignorerade det hårt bankande bröstet och pressade fram mina andetag. När jag satt på bussen hem så var jag otroligt tacksam för att det var mörkt och ingen såg att det forsade miljoner med tårar på mina kinder.

Många verkade tycka att jag förmodligen hade lite tur. Jag fick ju golvet bytt, jag får ju semester i några veckor och någon ANNAN ska ju lösa det. Men jag har suttit i telefon minst en timme varje dag med elaka gubbar inom byggbranschen. Vissa dagar flera timmar. Jag har suttit med ett tryck över bröstet varje dag och jag har framförallt sovit dåligt. Dag efter dag så kommer det nya siffror som JAG ska betala. Som inte försäkringen täcker. Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så ensam, för INGEN annan skulle någonsin kunna förstå. Det var inte kul en enda sekund och jag kände inte heller någon äkta glädje när salongen äntligen kunde öppnas. För jag var återigen pank, barskrapad och hade blivit påtvingad en renovering. Det är inget roligt alls med det.

Något som man kanske inte tror skulle påverka MIG särskilt mycket är att mina vänner har mått otroligt dåligt. Det är absolut inte MIN ensak att hänga ut någon så det ska jag inte göra. Men varje dag har jag ringt runt och kollat, försökt stötta, peppa, ge råd. Jag har försökt fokusera på deras sorg och bekymmer istället för mina egna, men jag har istället gått in i känslan alldeles för mycket. Jag har känt mig fruktansvärt otillräcklig och värdelös som kompis detta året, trots att jag gjort mitt bästa för att finnas där. Som jag sa så visste jag inte hur jag skulle kunna visa min tacksamhet för vad dom gjorde för mig, men det enda jag kunde göra vara att svälja tårarna, pressa ut luften ur lungorna och försöka hjälpa den på andra sidan luren. Jag har velat göra det, för jag älskar mina vänner mer än livet. Jag har mått så dåligt på grund av hur dåligt dom har mått. Så det har varit en självklarhet att hjälpa även dom, men jag har varit stressad av tanken på att jag borde kunna göra något mer.

En väldigt positiv grej är ju att jag startat ett sidoprojekt med min bästa vän. Ni har säkert inte missat det. Någon har funderat över hur jag får tiden och orken, och så här långt ner i inlägget så tänker du säkert detsamma. Men det här är något som GER energi. Att få göra det med en människa man älskar, som lyser som solen och som är lika galen som mig, det ger mig så mycket. Att det dessutom faller innanför ramarna för vad jag nog skulle kalla min hobby (planering och event) är bara ett plus. Men någonstans så har det här faktiskt gjort att sorgen efter Jessica är borta. För första gången på sju år så känner jag inte ett hugg i hjärtat när jag tänker på henne, och jag tog till och med bort henne på Facebook. Jag vet, det är löjligt, men jag har alltid haft det som en snutte-filt att kunna gå in på hennes profil. Ingen har förstått den hjärtesorgen, men den har varit enorm. I år är första gången jag inte grattat henne på födelsedagen. Fast jag grät. Det gjorde jag.

Nu är det snart jul, och jag känner mig som en fågelunge. Jag vet inte hur bräcklig jag är och jag kommer aldrig någonsin undersöka saker. Jag har inget annat val än att bara överleva och det är precis vad jag känner att jag gjort detta året. Jag har glömt nämna det men på grund av alla dessa problem med revisorn så har jag kunnat ta ut minimalt med lön, ingen utdelning och inget extra. Jag har i ärlighetens namn fått 10.000 i månaden, hela året. Förstår ni hur lite pengar det är för någon som jobbar konstant, sliter som ett djur, håller på att trasas sönder inuti av jobb och stress, och sen få ut 10.000 i månaden? Det är som att någon hånskrattar dig rakt i ansiktet. Men alla pengar i företaget har gått till andra saker. Prioriteringen är ju ändå dom som jobbar på salongen, alla oförutsedda utgifter, bytet av revisor kostade otroligt mycket. Sen sparade vi ju pengar också till bröllopet. Så det var inte mycket jag hade till mig själv. Men jag har alltid sagt att pengar inte betyder något, och det gör det definitivt inte. Jag hade alltid varit givmild när jag har pengar för man vet aldrig hur någon annan har det och framförallt så vågar ingen prata om det.

Men är det något jag håller fast vid så är det sanningen till och om mig själv. Jag vill aldrig visa en fasad. Jag vill inte måla upp en falsk bild. Jag vill inte omge mig med falska människor. Jag vill leva ett rent och ärlig liv, för i slutändan så har jag varken tid eller energi att göra något annat.

För första gången i mitt liv så ser jag dock fram emot jul. Inga familjer som ska bråka om vart vi måste vara, ingen som påpekar saker, ingen som surar, ingen som fäller elaka kommentarer. Det känns inte ett dugg jobbigt att fira jul i år. Förstår ni? För första gången på 31 år har jag inte ångest över jul.

Det är sorgligt att säga det, men jag kan knappt vänta tills det blir 2020. Inte för att jag längtar efter en ny-start och för att jag älskar en ny början. Utan för att det kan omöjligt hända mer nu. Jag kan omöjligt få något mer på mitt fat. Jag klarar inte mer.

Det är mer djup sorg i hjärtat som jag stänger 2019, och det är aldrig roligt att skriva en så tråkig resumé. Men jag vill se tillbaka och känna att det blir bättre. Tack snälla för att ni följer med på resan, för att ni håller mig ärlig och för att ni delar med er av ERT liv också.

Jag passar på att önska god jul och gott nytt år, flera dagar i förväg, och jag hoppas innerligt att ni får en mysig tid med era nära och kära!

Kommentera

Ett litet tips…

Ett litet tips…

Om du, som jag, tvättar håret 1-2 gånger i veckan så vill jag bara snabbt tipsa er om en rutin som jag för det mesta följer…

  • Tvätta håret Onsdag och Lördag, alternativt söndag kväll om jag inte ska vistas offentligt på helgen.
  • Onsdag. För att jag spelar in en ny video och vill vara fräsch i håret inför det, och för att jag har mer tid. Denna dag tar jag oftast mer volymgivande produkter, mer stylingprodukter och formar håret mer.
  • Lördag. För er som går på rajraj dessa dagar kanske tvärtom är på sin plats, men lördagar gillar jag att göra inpackning, ta mer vårdande produkter och föna håret torrt med kalluft. OM jag ska ut så gör jag ändå inpackning för håret kommer ju inte bli tungt och fett redan samma kväll, men däremot kommer hårdare styling slita mer så då gillar jag att vårda det ändå. Varannan gång låter jag inpackningen sitta riktigt länge.

Med den här rutinen så tillför jag hela tiden det som jag tar ifrån håret. Dvs onsdagar när jag vanligtvis stylar mer och använder mer värme, då tröttar jag ut håret. Det kompenserar jag genom att använda extra mycket vård på helgen. Blir håret fett till måndag är det torrshampoo i två dagar som gäller innan det är dags att tvätta igen, men oftast behöver jag bara lite torrshampoo på tisdagen.

Ge och ta hörni!

Vad har ni för rutin?

Kommentera

Håret + hormoner?

Håret + hormoner?

Har ni hört mig säga att håret är ett kvitto någon gång? Om inte, så kan jag tala om för er att lite så är det… Jag fick en fråga på Youtube, som jag har fått i flera olika format tidigare, som jag tänkte svara på lite längre även här.

Hej hej! Jag har en fråga angående mitt hår. För nått år sedan kom jag in i puberteten och mitt hår blev väldigt tjockt och långt, men på den senaste tiden känner jag att mitt hår håller på att försämra sin kvalité. Håret känns inte lika friskt och tjockt ut. Har du något tips på hur jag kan göra så att håret håller ungefär samma kvalité? Tacksam för svar!❤️❤️

När man går in i olika stadier i livet så kommer också kroppen reagera. När man går in i puberteten är det väldigt vanligt att håret blir extremt fett, när man blir gravid är det väldigt vanligt att man upplever håret som ovanligt bra, när man går in i klimakteriet så kan man uppleva håret som torrt osv.

När du upplever att håret går igenom en märkbar förändring, så tycker jag att du ska stötta på bästa sätt. Jag tänkte lista några enkla saker här nedan:

  • Ät näringsrik mat i största möjliga mån. Broccoli, morötter, blåbär, mörkgröna blad och kål, nötter osv. Hjälp kroppen!
  • Stötta gärna med lite kosttillskott. Ni vet att jag älskar Terra Nova Beauty complex, för hår, hud och naglar. Men du kan med fördel göra en mineralanalys av håret och få veta exakt vad du behöver, om du upplever att problemet kvarstår längre än 4-6 månader.
  • Avvakta med färg om du är osäker, särskilt om håret går åt det skörare/torrare hållet. Inte nog med att färgen kan reagera annorlunda och du riskerar att få ett helt annat resultat, men du kan ju också skada håret mer än vad det kanske klarar av för tillfället.
  • Byt ut dina produkter. Ditt hår kanske behöver något helt annat för tillfället så gå till en salong och be om nya grejer som passar situationen just nu.

Det finns mer saker du kan göra, men prova dessa först!

Förmodligen så kommer problemet från insidan, om inte du helt plötsligt flyttat till Australien (i så fall grattis till dig!!!!) och håret påverkas av yttre faktorer. Så rannsaka dig själv. Mår du bra? Är du snäll mot kroppen? Kan det ha ett samband?

Skriv gärna om du undrar något, eller vill ha hjälp. Vill du vara anonym går det bra att maila mig på alice@colorsofwonderland.se.

Kram!

Kommentera