Bröllopet del 4, killarna

Jag och Molle spenderade ungefär en halv dag att leta kostym till honom. Mitt enda önskemål var väst under kavajen. Han ville ha en blå kostym. Det var allt. Vet ni hur mycket lättare det är att hitta kostym till killar än klänning till tjejer? Utbudet är ju enormt! Det finns massa olika varianter, sammansättningar och storlekar. Helt sjukt!

Han var så galet snygg i sina kläder. På kavajen satt en liten bukett som matchade våra. Jag hade plockat blommorna i en väns trädgård för jag älskar gult och dom kompletterade alla färger så fint. Mina tärnor hade smugit dit den här utan att jag visste det, så himla gulligt.

Grön fluga, gröna strumpor och grön servett. Brunt skärp och bruna skor.

Marskalkerna hade gröna flugor som matchade. Så otroligt fina är dom!

stilig! Han var faktiskt hos en barberare tidigare på dagen, för jag ville också uppleva något nytt, haha, det var inte jättelyckat, men han var superfin ändå! Kul för honom att få lite lyx den dagen också, han var jättenervös över alltihop.

Kommentera

Bröllopet del 3, brudtärnorna

Jag hade världens bästa brudtärnor. Jag kan inte avslöja hela historien, men från början var dom fem. Det sållades naturligt ut och kvar visade sig vara de bästa vänner en tjej någonsin kan ha. Dom gjorde allt för mig. Dom gjorde min möhippa till den bästa dagen. Mitt bröllop till det bästa. Hela upplevelsen är 100% bättre på grund av dom tre.

Emma, Emilia och hederstärna Caroline.

Dom fick tema grönt, sen fick dom välja vad dom ville. Jag ville att dom skulle känna sig bekväma men fina. Jag tycker deras klänningar är magiska och kompletterar varandra likväl som mig. Så fina!

Det bandet man får när man går igenom en sån här upplevelse tillsammans är otroligt starkt. Jag kände ett support jag aldrig känt tidigare från tjejkompisar. Jag hade ju ganska nyligen kapat banden till ena halvan av min familj och dom här tre fyllde ut den platsen och mycket mer. Dom såg till att allt flöt på för mig och gjorde varje stund rolig.

Kvällen innan åkte vi till platsen där bröllopet skulle vara och hade ett riktigt tjej-häng. Vi käkade färska räkor, drack bubbel, jag gav dom varsin pyjamas och kimono som ni ser på bild, vi pratade, vi planerade, vi övade. Jag älskar dom för det! Den kvällen är något jag aldrig kommer glömma och hoppas på en återförening snart!

Dom framförde en variant på “I do” av Arvingarna, där dom modifierat texten. Så modigt och så roligt! Vi hade också ett gemensamt spex för Molle där vi mimade och dansade till ett medley jag satt ihop som berättade i stora drag hur min och mannens resa sett ut. Det var succé!

Vi sminkade oss tillsammans i flera timmar på morgonen, tog massor av kort, drack bubbel, energidryck och gjorde i ordning allt. Så lyxigt att få göra det med sina bästa vänner!

Tack mina älskade vänner för allt!

Kommentera

Bröllopet del 2, brudklänningen

Att välja kläder när man gifter sig kanske är lätt för många. För mig tog det flera månader att hitta något som kändes jag. Jag visste att jag ville ha långa ärmar, midjemarkering och att den skulle vara lång. Men jag var aldrig säker på att den skulle vara vit eller hur den skulle se ut överlag. Jag satt ofta på asos (någon förvånad?) och scannade sortimentet, tillslut kom tre stycken in som jag beställde hem.
Den här var vinnaren:

Den var vit, spets på ärmarna och mellan brösten, pliserad kjol och lite öppen i ryggen. Jag kände mig hemma direkt! Det roliga var, när vi provade de tre klänningarna så kom Molly och ryckte bort lappen på den här direkt. Så hon höll nog med.

Skor hade jag faktiskt ett par undanlagda för just detta ändamål. Älskar dessa rem-skor som varit på kartan ett tag och ljusrosa kändes extra passande. Här hjälper såklart sko-tjejen nummer ett (Emma) mig att sätta på dom, för med allt tyg och hårda midjeband så var det inte lätt att göra själv. Superbekväma, lagom hög klack och diskreta. Synd att det regnade!

Älskar den, Molle sa att han det var fullträff! Vi såg ju inte varandra innan bröllopet och han fick aldrig se klänningen i förväg. Han var helt säker på att den skulle vara grön, eftersom vårt tema var grönt. Så det var väldigt roligt att överraska honom!

Kommentera

Bröllopet del 1, hår och make

Det är dags att beta av bröllopet! Jag planerade ju att göra en video om det men det är alldeles för svårt och känslosamt. Så min älskade blogg får äntligen jobba lite!

Jag har aldrig sett framför mig hur det kommer se ut när jag gifter mig. Jag hade ingen aning alls om håret, jag hade ingen aning om smink eller ens klänning. Allt kändes otroligt främmande, trots att jag är frisör.

Efter mycket velande fram och tillbaka så beslutade jag mig för att göra det själv. Jag var så nöjd med att bara ha håret utsläppt i slutändan. Det klassiska kanske hade varit att sätta upp halva, men det hade inte varit jag alls. Jag älskade morgonen med mina tärnor. Vi hade gott om tid på oss, drack champagne varvat med energidryck. Åt en lugn frukost. Vi var till och med ute på en promenad. Dagen innan hade jag lockat mitt hår för att lockarna skulle hänga ut sig och lägga sig till rätta. På det sättet håller dom också bättre.

Jag gjorde om min bas en gång faktiskt. Först tog jag alldeles för mycket puder över min foundation och kände mig bara torr. Tillslut valde jag bara denna BB-cream från Shiseido (adlink). Den är så himla bra! Jag kände mig som mig själv, inte sönderspacklad, men ändå tillräckligt jämn i hudtonen. Vid det här tillfället hade jag ju små eksem i ansiktet.

Sen valde jag lite solpuder, lite rouge och en ögonmake jag ofta lägger. Jag hade gjort fransförlängning samma vecka så det krävdes bara lite eye-liner så var allt klart. Kände mig så fin, och så hemma i det.

Lockarna låg perfekt när jag vaknade, så jag fingerkammade dom och satte i ett diadem. Jag hade faktiskt beställt flera stycken från asos och hade med mig för att känna efter. Men det här blev precis rätt!

Färgen och mina extensions hade Linni fixat tidigare under sommaren och allt kändes bara perfekt. Jag kände mig 100% som mig själv.

Jag älskade att göra i ordning mig med mina tärnor. Det var magiskt! Det kanske låter konstigt, men det var en av de absolut bästa grejerna med hela helgen. Jag älskar mina vänner så otroligt mycket och att få spendera så mycket intim tid med dom, ovärderligt. Rekommenderas starkt!

Håll utkik, det kommer mera.

Här kan ni se vloggen från förmiddagen.

Kommentera

Årsresumé 2019

2019 går till historien som mitt mest händelserika år. Både bra och dåligt.

Vi flyttade ju, vilket jag kanske trodde skulle vara det absolut största och jobbigaste det här året, men så blev det inte.

Det absolut mest avgörande var att göra slut med min pappa. Det har förmodligen varit nyckeln till att jag har klarat av övriga motgångar som också pågått större delen av året.

Att göra slut med sin pappa (och hans fru) är inte lätt. Framförallt har folk inte velat acceptera det. “Men så kan du väl inte göra, ni kommer hitta tillbaka till varandra”, “åh herregud, hur klarar du det?”, “Men det är ju din pappa?”, “Du kommer säkert förlåta honom, vad det än är, ni är ju blod”. Jag har fått alla kommentarer. Men lika mycket som folk är förfärade så säger också många “Jag önskar jag vågade göra samma”.
Jag ska erkänna, det var inte ett lätt beslut alls. Det var otroligt mycket ångest, sömnlösa nätter, velande och övervägande innan jag bestämde mig. Det gäller nämligen inte bara mig, det gäller ju även Molly. Ska hon inte ha en relation med en morfar i framtiden? Ska vi kalla någon annan morfar, ska vi vara ärliga, vad säger vi, hur kommer hon reagera osv. För att inte tala om hur andra ser på saken. Man KAN väl inte bryta med sin familj? Nåväl, sagt och gjort. Bästa beslutet 2019 var det oavsett, hur jobbigt det än var.

Min största grej det här året har alltså varit att fundera på vad folk ger mig. Vad bidrar folk med egentligen? Varför har jag dessa människor i mitt liv? För att jag måste, eller för att jag vill?

Det har resulterat i att fyra människor måste bort.

Min pappa, hans fru, en “bästa” vän, en revisor.

Revisorn var en pärs kan jag säga. Det visade sig att han gjort allt fel från början, och det tog hela 10 månader att rätta till. Det kostade mig hela företagets sparkapital och nästintill hela mitt psyke. Jag tror ingen i min närhet förstod hur svår den utredningen var för mig. Jag tror knappt jag förstod det själv. Det kom bakslag efter bakslag hela tiden. Jag hann precis ställa mig på knä, så kom nästa knuff. När jag trodde att det var över, så dröjde det lite drygt en månad, så kom nästa brev. Då tog jag mig med nöd och näppe ut ur sängen.

Den resan är nu över, jag har fått det skriftligt. Med den nya revisorns avgång kom också en annan in. Det är ett helt gäng som nu har hand om min bokföring och jag är så tacksam för dom. Även om det var en tuff uppstart.

Någonstans i våras så började vi renovera hallen, vi såg då att det var fukt i väggarna och golvet, så vi fick såklart en klump i magen. Vi hade precis lagt in en stor del av vinsten från husförsäljningen i att renovera badrummet där nere, ganska lyxigt, så en sån här kostnad var inte direkt välkommen. Jag stod och hackade upp hela golvet med en slägga och kroppen fick sig en ordentlig omgång kan jag säga. Men tillslut hittade vi vattenläckan, efter att ha grävt både här och där på utsidan också. Den enda turen vi haft i år, är att det gick på försäkringen. Vi fick äntligen hjälp med jobbet för att återställa hallen utan fuktskada. Men vi fick leva i ett kaos i flera månader. Det var stökigt, vi visste inte vart vi skulle gå in från dag till dag och det dånade varje dag i flera veckor. Det resulterade såklart i en hel del huvudvärk, ångest och bråk här hemma.

Jag började skriva på en bok om min barndom, jag mailade ett kort utkast till ett förlag som tyckte om min idé, men jag måste först skriva klart den för att dom ska hjälpa mig med upplägg och allt det där jag inte kan något om. Många sömnlösa nätter har jag legat och tankarna snurrar. Många händelser avlöser varandra och saker jag än idag inte förstår. Hur kunde dom göra så mot mig? Vem kan säga så? Varför fick inte jag följa med då? Hur hjärtlös får man vara? Allt detta har jag skrivit ner. Antingen blir det en bok, självpublicerad eller inte, eller så har det varit ett terapi-arbete. Det jag märker är ju hur stort behovet av att prata om det är. Så det tänker jag göra. Men det är samtidigt jobbigt att komma på nya saker som påminner om mitt otroligt låga värde i den familjen. Det är som att jag medvetet går igenom min värdelöshet och bekräftar den. Något positivt som kommit från allt detta är att min egen självkärlek är starkare än någonsin. Det måste den vara. Det ska Mollys också bli, men av helt andra anledningar, på rätt sätt.

2019 var året då jag och min bästa vän (dåvarande) skulle gifta oss med en månads mellanrum. Jag skulle vara tärna på hennes bröllop och hon på mitt. Jag tycker att det hela var en jättebra grej, medans hennes första reaktion, när jag berättade att vi också skulle gifta oss, var “men vadå, mitt bröllop då???”. Jag blev så otroligt ledsen och sårad, så från den stunden tippade jag på tå kring hennes bröllop, pratade mycket sällan om mitt eget och fick gång på gång höra dåliga saker om mina övriga tärnor mm. När hon tillslut sa att hon inte kunde ha mig på sitt bröllop så kände jag att det var nog. Vi kommer aldrig mer höras. Det var en lättnad, utan att jag visste att det skulle vara det. 10+ år ner i skräpkorgen men det var ett måste. Jag visste inte att jag skulle känna så, men att slippa gå på hennes bröllop var en sån otrolig frihet. Jag var beredd att gå in i kaklet för att hon skulle få den bästa dagen, med tanke på att jag redan förstört det genom att gifta mig samma år, så jag tror inte jag anade att jag var på väg att bli utbränd på grund av min bästa vän. Eller ska vi säga “bästa” vän.

Jag började för första gången i mitt liv få problem med min hy i ansiktet. Jag lade mycket tid på att försöka få det bra, genom kost, genom krämer, dyra behandlingar och allt annat man kan tänkas försöka. Jag mådde så dåligt bara på grund av det, för i min värld så är det ett tecken på att insidan inte mår bra, och det stressade mig ännu mer. Det har bara eskalerat såklart, och slutade med ömmande, vätskande eksem runt hela munnen och ögonen. Det gjorde ont att ligga på kudden vilket i sin tur påverkade sömnen. Jag lyckades få bukt med det någorlunda och underhålla det på en hanterlig nivå där det inte gjorde ont. Värst är ju alla medlidande blickar man får och folk vågar som vanligt inte fråga.

Jag hade mycket sparsamt med semester i år, på grund av hur mycket det kostat mig att byta revisor. Hans beräkning av min preliminär-skatt lämnade mig med nästan 90 000 i restskatt vilket såklart åt upp hela semester och buffert-kassan återigen. Därför fanns det inte en möjlighet att ha semester som alla andra, och kanske var detta året jag behövde det som mest? Men det är mer stressande att vara hemma och veta att jag behöver pengar, än att bara bita i det sura äpplet och jobba.

När vi gifte oss gick utslagen i ansiktet att dölja med smink, nästintill i alla fall. Från den stunden jag och den där andra blivande bruden gick skilda håll, så var min egen bröllopsresa rena fröjden. Jag var så lycklig på min möhippa att jag grät i stort sett hela dagen till och från. Då ska jag tillägga att vi bröt upp på tisdagen samma vecka. Jag var så tacksam till mina tre kvarvarande tärnor att jag inte visste hur jag skulle tacka dom. Vi övade, pysslade, planerade, fixade otaliga gånger och det fanns inte en enda sekund som dom inte ställde upp. Jag fick en otroligt djup relation med dom bara på grund av detta.

Bröllopshelgen, eller veckan egentligen, var magisk. Kvällen innan är något bland det bästa jag upplevt med vänner och bröllopsdagen förtjänar en egen bok. Jag var så lycklig att varenda människa som var där, var en vän. Ingen ville mig ont, ingen önskade mig sämre, ingen skulle snacka skit efteråt. Jag kan inte förklara den tacksamheten jag kände inför det. Jag har ALLTID varit baktalad av en familjemedlem i alla mina år, detta var första gången jag skulle få uppleva sann frihet. Jag var totalt ohämmad (förutom det hårda bandet i midjan efter buffén he he…). Jag ska erkänna att jag har fått en helt ny bild av en familj efter detta. För första gången i mitt liv heter hela familjen samma i efternamn och det känns inte alls skrämmande att utöka den ännu mer. Tidigare kändes det dels som att jag inte ville dra in ytterligare en familjemedlem i denna svarta miljö, men nu vet jag verkligen vilka känslor jag vill ska fylla mitt liv. Men jag ska erkänna att förlossningen spökar i mitt huvud än.

Jag började tapetsera och förbereda för att flytta köket i vårt hus, så mycket av kvällarna gick åt till det. Riva vägg, spackla hål, tapetsera, måla, organisera…

Sen åkte vi utomlands, mina utslag blev värre eter bröllopet igen och på något sätt så gjorde Spanien susen. Kanske själva ledigheten, kanske solen, kanske det intensiva smörjandet av kokosolja. Men det blev bättre. Semestern var helt perfekt, bästa någonsin. Jag kände mig redo och taggad när jag kom hem. Sista brevet angående revisorn kom strax efter vi kom hem från Spanien, så det hade pågått från januari till oktober.

Vi flyttade äntligen köket! Det var en hård helg, vi slet som djur jag och min man, men det kom på plats på bara några få dagar. Tapeten vi valde fångade båda våra hjärtan och jag visste att jag måste ha den på fler ställen…

Vi gjorde om på salongen och det var inte lätt kan jag säga. Men det blev så himla bra! Jag har hela tiden haft en idé i huvudet om hur jag vill ha det och när vi satte upp tapeten i köket så föll den sista pusselbiten på plats. Jag började planera för ett koncept och en känsla snarare än bara inreda. Jag är inte där än, det tar ju både tid och pengar, och som ni kanske läst mellan raderna så fanns det ju inte mycket av det. Men jag är så otroligt glad för tapeten.

Två veckor efter det så blir det alltså vattenläcka på salongen och hela mitt liv rasar känns det som. Jag har precis lärt mig stå på benen igen och började sova hela nätter. Sen brister ett avloppsrör i taket ovanför salongen och vi måste stänga helt. Jag kommer aldrig glömma den dagen när min kund, som kommer en gång om året från Stockholm, ska få håret fixat i mörkret samtidigt som det forsar avloppsvatten några meter ifrån. Jag blinkade bort tårarna hela dagen, ignorerade det hårt bankande bröstet och pressade fram mina andetag. När jag satt på bussen hem så var jag otroligt tacksam för att det var mörkt och ingen såg att det forsade miljoner med tårar på mina kinder.

Många verkade tycka att jag förmodligen hade lite tur. Jag fick ju golvet bytt, jag får ju semester i några veckor och någon ANNAN ska ju lösa det. Men jag har suttit i telefon minst en timme varje dag med elaka gubbar inom byggbranschen. Vissa dagar flera timmar. Jag har suttit med ett tryck över bröstet varje dag och jag har framförallt sovit dåligt. Dag efter dag så kommer det nya siffror som JAG ska betala. Som inte försäkringen täcker. Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så ensam, för INGEN annan skulle någonsin kunna förstå. Det var inte kul en enda sekund och jag kände inte heller någon äkta glädje när salongen äntligen kunde öppnas. För jag var återigen pank, barskrapad och hade blivit påtvingad en renovering. Det är inget roligt alls med det.

Något som man kanske inte tror skulle påverka MIG särskilt mycket är att mina vänner har mått otroligt dåligt. Det är absolut inte MIN ensak att hänga ut någon så det ska jag inte göra. Men varje dag har jag ringt runt och kollat, försökt stötta, peppa, ge råd. Jag har försökt fokusera på deras sorg och bekymmer istället för mina egna, men jag har istället gått in i känslan alldeles för mycket. Jag har känt mig fruktansvärt otillräcklig och värdelös som kompis detta året, trots att jag gjort mitt bästa för att finnas där. Som jag sa så visste jag inte hur jag skulle kunna visa min tacksamhet för vad dom gjorde för mig, men det enda jag kunde göra vara att svälja tårarna, pressa ut luften ur lungorna och försöka hjälpa den på andra sidan luren. Jag har velat göra det, för jag älskar mina vänner mer än livet. Jag har mått så dåligt på grund av hur dåligt dom har mått. Så det har varit en självklarhet att hjälpa även dom, men jag har varit stressad av tanken på att jag borde kunna göra något mer.

En väldigt positiv grej är ju att jag startat ett sidoprojekt med min bästa vän. Ni har säkert inte missat det. Någon har funderat över hur jag får tiden och orken, och så här långt ner i inlägget så tänker du säkert detsamma. Men det här är något som GER energi. Att få göra det med en människa man älskar, som lyser som solen och som är lika galen som mig, det ger mig så mycket. Att det dessutom faller innanför ramarna för vad jag nog skulle kalla min hobby (planering och event) är bara ett plus. Men någonstans så har det här faktiskt gjort att sorgen efter Jessica är borta. För första gången på sju år så känner jag inte ett hugg i hjärtat när jag tänker på henne, och jag tog till och med bort henne på Facebook. Jag vet, det är löjligt, men jag har alltid haft det som en snutte-filt att kunna gå in på hennes profil. Ingen har förstått den hjärtesorgen, men den har varit enorm. I år är första gången jag inte grattat henne på födelsedagen. Fast jag grät. Det gjorde jag.

Nu är det snart jul, och jag känner mig som en fågelunge. Jag vet inte hur bräcklig jag är och jag kommer aldrig någonsin undersöka saker. Jag har inget annat val än att bara överleva och det är precis vad jag känner att jag gjort detta året. Jag har glömt nämna det men på grund av alla dessa problem med revisorn så har jag kunnat ta ut minimalt med lön, ingen utdelning och inget extra. Jag har i ärlighetens namn fått 10.000 i månaden, hela året. Förstår ni hur lite pengar det är för någon som jobbar konstant, sliter som ett djur, håller på att trasas sönder inuti av jobb och stress, och sen få ut 10.000 i månaden? Det är som att någon hånskrattar dig rakt i ansiktet. Men alla pengar i företaget har gått till andra saker. Prioriteringen är ju ändå dom som jobbar på salongen, alla oförutsedda utgifter, bytet av revisor kostade otroligt mycket. Sen sparade vi ju pengar också till bröllopet. Så det var inte mycket jag hade till mig själv. Men jag har alltid sagt att pengar inte betyder något, och det gör det definitivt inte. Jag hade alltid varit givmild när jag har pengar för man vet aldrig hur någon annan har det och framförallt så vågar ingen prata om det.

Men är det något jag håller fast vid så är det sanningen till och om mig själv. Jag vill aldrig visa en fasad. Jag vill inte måla upp en falsk bild. Jag vill inte omge mig med falska människor. Jag vill leva ett rent och ärlig liv, för i slutändan så har jag varken tid eller energi att göra något annat.

För första gången i mitt liv så ser jag dock fram emot jul. Inga familjer som ska bråka om vart vi måste vara, ingen som påpekar saker, ingen som surar, ingen som fäller elaka kommentarer. Det känns inte ett dugg jobbigt att fira jul i år. Förstår ni? För första gången på 31 år har jag inte ångest över jul.

Det är sorgligt att säga det, men jag kan knappt vänta tills det blir 2020. Inte för att jag längtar efter en ny-start och för att jag älskar en ny början. Utan för att det kan omöjligt hända mer nu. Jag kan omöjligt få något mer på mitt fat. Jag klarar inte mer.

Det är mer djup sorg i hjärtat som jag stänger 2019, och det är aldrig roligt att skriva en så tråkig resumé. Men jag vill se tillbaka och känna att det blir bättre. Tack snälla för att ni följer med på resan, för att ni håller mig ärlig och för att ni delar med er av ERT liv också.

Jag passar på att önska god jul och gott nytt år, flera dagar i förväg, och jag hoppas innerligt att ni får en mysig tid med era nära och kära!

Kommentera

Söndag

Söndag

Idag är en väldigt lugn dag. Igår hade vi nämligen fest, en fest jag planerat för länge och sett fram emot så himla mycket! Vi bjöd hem de människor vi ville ha med i vårt bröllopståg (eller vad man kallar det) och frågade om dom kunde tänka sig att vara tärna/marskalk. Det var så mysigt!

Vi frågade även tre stycken toastmasters som vi innerligt hoppas vill ta sig an uppgiften, men vi förstår ju helt om man inte vill/kan/vågar. Men som sagt, håller tummarna!

Nu känner jag dock att det är enklare att börja prata bröllop öppet. Jag har ju en bullet journal som jag skriver i för att komma ihåg tankar och idéer som jag har om bröllopet, men det är alltid lättare att bolla med andra personer. Inte minst er, ni är ju så grymma på att tipsa om saker och KAN så mycket.

Många frågar ju om håret… HUR ska jag ha håret?! Och det tråkiga svaret är, att jag vet inte. Jag har ingen aning för jag är inte tjejen som har fina uppsättningar, eller ens stylat hår. Jag tycker inte det är roligt att fixa mitt egna, bara andras. Konstigt?

Jag har tittat sååååå mycket på Pinterest för att hitta något som lutar åt ett håll jag kanske vill… Men nja. Jag har i alla fall frågat den frisör som jag vill ska fixa mitt hår och hon sa ja direkt!

Kan mycket väl tänka mig något halvuppsatt, men då får det inte bli för perfekta lockar och det måste vara med accessoarer då tror jag. Men inte riktigt hemma i det. Jag tycker nämligen inte riktigt om att vara naken runt ansiktet. Alltså jag känner mig inte lika FIN i det. Älskar att få bort håret från ansiktet, haha.

Om jag ska ha en half-up så vill jag nog ha mycket volym framtill/upptill, det blir lätt väldigt platt på mig och jag ser ut som en zucchini. Ni vet, avlång och platt.

Den här är nog det närmsta jag kommer pirr i magen. För jag älskar det avskalade. Det imiterar en half-up eftersom smycket följer den formen, men samtidigt får man behålla allt hår nere. Kanske jättetråkigt för frisören att göra, men det närmsta “mig” man kan komma tror jag.

Den här är också väldigt fint. Enkla detaljer som följer håret, lagom mycket hår nersläppt. Jag gillar det! Jag vet ju inte vilken hårfärg jag kommer ha. Troligtvis ljus, som nu. Så kommer det vara mer liv i håret om man gör dessa flätor och det vet jag inte riktigt om jag vill… Men är jag mörkhårig så definitivt är detta ett alternativ!

Detta är också ett alternativ. Vågor är väldigt glammigt och väldigt fint, men det är riktigt risky. Om det blir platt så ser det bara konstigt ut och det är en stor möjlighet när man har tunt hår som jag. Även om jag kommer sätta i massa löshår så är mitt egna inte så tjockt, och det är ju uppepå som man vill ha mest volym. Så… Troligtvis blir det inte detta! Men det hade varit så fint.

Okej, vad tycker ni? Vad tror ni hade varit finast på mig?

Kommentera

2018 < 2019

2018 < 2019

Nytt år. Jag har funderat hela senare delen av 2018, vad sjutton jag ska göra av min blogg/hemsida/forum som jag kämpat så för att få igång. Jag tror jag har landat i att det här blir den mer privata, ”dagbokiga” delen av mig. Utan att för den delen förlora frisör-biten. Men jag har saknat att kunna uppdatera er om produkter jag testar eller dela med mig av dagens jobb. Så därför tänker jag nu att det blir en mer bloggig vibe här så får ni säga vad ni tycker allteftersom tiden går. Youtube har fått ett otroligt fokus på hår, jag gillar det, men jag saknar det personliga själv. Jag älskar ju att skriva!

Okej, så för att inleda dagens blogginlägg så tänkte jag säga välkommen (igen kanske?) och ge er en liten inblick i 2019.

  • Vi flyttar imorgon. Jag vloggar hela flytten och jag längtar så OTROLIGT mycket efter en nystart i nya huset.
  • Jag ska försöka övergå till en mer minimalistisk livsstil. Jag tänkte också försöka applicera det på allt jag kan. Kläder, prylar, mat, människor osv.
  • Vi gifter oss i Augusti och det innebär såklart också en massa förberedelser som jag tänkte ta med er på.
  • Jag har börjat fundera på att ha kurser i färg-teknik.. många efterfrågar nämligen det. Men hur gör man rent praktiskt för att börja hålla kurser? Jag vill!
  • Jag vill öka på kvaliten i videosarna på youtube. Jag VILL verkligen göra bra innehåll och jag känner att jag blir bättre varje år.
  • Jobba mer effektivt men kortare dagar för att få vara mer med Molly. Jag längtar SÅ till att få testa detta koncept och upplägg på jobbet. Håll tummarna för att det kommer gå vägen!

Jag har så mycket mer att säga egentligen men minimalism var det…

Dags att skriva isär sängen som jag för tillfället ligger i. Imorgon klockan 9.00 kommer flyttgubbarna!

Vi hörs imorgon!

Kommentera

Grattis Linnéa!

Idag vill jag bara gratta denna underbara tjej som jag känt i några år nu. Vi har haft en hittills helt fantastisk hår-resa ihop och jag hoppas på att få följa henne länge genom livet! Idag gifter hon sig och jag är så stolt över henne. 

Sist vi sågs var sista färgningen inför bröllopet så jag tänkte bara visa er dom bilderna. Bra att tänka på inför brud och bal-uppsättningar är att behålla kontraster i håret, så kommer detaljerna och djupet fram mer i frisyren. 

 

 

 

Kommentera