← Tillbaka till allt om hår

Lördagsfunderingar… · 2016/09/03

Det var längesen jag hade helg. Helg är ett sånt luddigt begrepp egentligen, men i folkmun betyder det två lediga dagar och vila. Mina senaste 16 månader har bestått av dagar. Inga veckodagar eller helgdagar, utan dagar. Det har inte funnits någon markant linje mellan jobba och vara ledig. Det har inte funnits någon struktur. Men idag, så känner jag att det är helg. Vi ska inte rusa upp ur några sängar, slänga i oss maten och skynda till förskolan. Vi ska inte springa iväg med en hastig puss i dörren för att hinna till jobbet i tid. Jag hatar att låta folk vänta på mig. Vi har ätit frukost, men som hos många andra, så sitter ändå hastigheten i. Skillnaden är att vi kan plocka undan tillsammans och leka efter maten. Molly är aningens förvirrad men det går. Jag tror även hon längtat efter kvalitetstid med oss. Föräldrarna.

Skärmavbild 2016-09-03 kl. 09.50.27

Jag jobbar hela veckorna med hår. Med människor som mår bra, som mår dåligt, som är sugna på förändring, som inte vet vad dom vill, som hatar sitt hår, som älskar sitt hår och som önskar det var lättare att jobba med.

Jag jobbar i en bransch som säger “du är bra som du är men det finns alltid något vi kan göra”. Hur känns det? Personligen så vill jag ha förändringen som håret innebär, men jag skulle aldrig “förbättra” något annat. Som innebär nålar och knivar. Jag vill inte påverka folk att tro att dom skulle vara mindre värda, eller fula, eller på något sett “mindre” för att dom inte färgar håret. Samtidigt som jag inte vill något annat än få kladda med färg och folie och bomull. Men jag har märkt en sak…

Jag har haft några kunder denna veckan med helt naturligt hår, dom vill oftast samma sak. Få det lite längre, och få det friskt. Det är synonymt med att sluta färga håret. Och jag tycker dom har så fin hårfärg. Jag säger det, och dom skiner upp. Dom har aldrig tänkt att deras hår var fint som det är, utan dom har sett det som en uppoffring. Stocken dom bär på sina axlar, är att leva med sin egen hårfärg. För att få långt, friskt hår. Och vägen är så lång.

Jag vill bara säga det, ni är så fina som ni är. Ni duger precis som ni är. Hår är bara hår. Men man måste inte välja. Om man inte vill. Jag vill visa att man kan färga håret och ändå få det långt. Man behöver inte “rädda” håret som motpol till att man bleker sönder det. Bara man lyssnar. Har tålamod.

Känns som det här kommer övergå i en moralkaka snarare än funderingar. Så vi kan väl sluta där.

Vad funderar ni på idag? 

 

En annan rolig sak är att jag spelat in en video för att fira 600 prenumeranter på youtube. Vill ni se?

Leave a Reply