← Tillbaka till Tips & inspiration

Det gör ont · 2015/03/09

Det gör ont att vara gravid, ja, ingen tvekan om saken. Det är mycket som händer, mycket som växer, förändras och förstoras. Klart det gör ont! För mig är det fogarna just nu. I början var det fötterna när vätskan började smyga på. Nu har det lagt sig. Men man blir tyngre och jag står hela dagarna. Fogarna är inte min vän just då. Så för att lindra detta har jag googlat hur mycket som helst. Det finns inga tydliga riktlinjer eller svar. Barnmorskan säger alltsomoftast “det är vanligt, vi sjukskriver dig” och så vidare.

Jag har vissa dagar knappt kunnat gå, resa mig eller vända mig i sängen. Dels på grund av smärtan, men mycket på grund av stelhet också. Man är inte smidig! Allt detta är helt okej, jag köper det och det är värt det hur mycket som helst. Men betyder det att man ska acceptera det? Nej, jag har aldrig accepterat saker som inte känns okej, inte heller denna gång. Så vad som räddat mig och min rörlighet är följande saker:

Stödbälte och stödstrumpor. Båda dessa är från Babyprylen.se och har fungerar utmärkt. Jag har provat flera olika stödstrumpor från andra sidor också, min generella känsla är att dom gjorda i bambu, eller med inslag av bambu är dom allra bästa. Stödstrumpbyxor har också varit himmelriket emellanåt, men tillslut så har dom börjat dra sig neråt vilket i sin tur gjort ont i skinnet. Men stödbältet. Min räddare! Jag trodde först inte det gav något, men när jag tog av den efter en dags arbete så märkte jag hur tung magen faktiskt är. Så den, väl värd varenda krona!

Spa! Vi var förra veckan på Arken, Art Garden Spa i Göteborg och jag tror inte jag känt mig så rörlig och lugn på flera månader, som den dagen. Att gå runt i sin egen takt, bada i varma källor och powernappa en timme på förmiddagen med fågelkvitter runt sig… Det går nog inte ens att beskriva hur bra det var för både kropp och själ. Att överhuvudtaget röra sig i vatten tyckte jag hjälpte. Man kan röra sig obehindrat utan smärta och bara en sån sak kan ge psyket en extra knuff! Det hjälper även att bada varmt hemma i badkaret, men inte lika effektivt.

Skärmavbild 2015-03-08 kl. 11.36.19Bild.
Promenader. Absolut! Men jag skulle aldrig ge mig ut utan min sambo. När man gått en bit stelnar höfterna till och det kan vara skönt att ha någon att luta sig mot. Det är också, åtminstone för mig, lättare att gå när man har någon att prata med som skingrar tankarna lite. Plus att det är mysigt att hålla sin partner i handen och prata om det kommande barnet. Trots att jag får ont när jag går så märker jag att det hjälper i längden, så länge det går långsamt framåt.

Andra saker som bidrar är nolltolerans mot att bära saker. Jag älskar att storhandla men att bära dessa påsar in och ut ur bilen är inte bra. Det orsakar väldigt mycket problem har jag märkt. Många tycker att man ska vila men att ligga på sidan pressar ihop bäckenet ännu mer på mig, så jag brukar ta min gravidkudde och bulla upp under ryggen/axlarna så att man kan sittligga. Det är allra skönast! Man får vräka ut sig och ta hur mycket plats man vill. Min stackars sambo har sovit på en 60 cm bred säng (kudden är 120) i flera månader. Men han får en söt liten tjej som belöning sen! Jag försöker också tänka på att inte korsa benen på något sätt och att inte vinkla fötterna utåt för mycket. Hellre inåt!

Det är många bäckar små. Men det avgörande var trots att spabesöket följt av gravidbältet. Där kom en klar och tydlig vändning i smärtan och nu är jag mer rörlig, trots att det fortfarande kan göra ont. Foglossning är inte att leka med och vi ska ta vara problem på allvar!

Jag tycker att jag är lyckligt lottad som bara har detta som åkomma. Det finns dom som är trötta, mår illa, inte kan äta, bara vill äta hela tiden, går uppför mycket, går ner för mycket, har humörsvängningar från helvetet och så vidare. Allt detta är så vanligt och jag känner mig otacksam ibland som klagar för att jag har ont. Men, har man ont eller något annat besvär så tycker jag att man ska ta det för vad det är och försöka hitta en lösning. Man ska inte behöva finna sig i att ha ont. Det finns hjälp! Jag menar hallå, förlossningen kommer göra ont. No doubt. Kan vi inte få nio, relativt sköna månader då? 

 

Sist men inte minst. Vår ögonsten, vår finaste dotter som orsakar dessa höftsmärtor. Som orsakar små leenden, blickar av beundran, i smyg, spontana pussar från/till sin partner, en känsla som ingen annan kan ta ifrån oss. En oändlig lycka som är så grundfast och påtaglig. Något som lyfter en till skyarna och ger livet en mening. Här är hon:
IMG_5205

Leave a Reply