Sambandet mellan kost/näring och hälsa/utseende

Jag har alltid studerat näringslära själv. Nej förlåt, inte alltid. Det började när jag gick min frisörutbildning, så säg 12 år. DÅ insåg jag sambandet mellan NÄRING och HÄLSA. Jag förstod sambandet mellan det yttre och det inre.

Någon gång har jag stött på personer som INTE tror på extra tillskott. Eller på näring över huvudtaget. Då undrar jag, vad tror man att kroppen får energi och ork ifrån? Själva massan som är maten vi stoppar i oss? Inte näringsämnena i maten? Jag blir förbryllad men jag har en sambo, nej förlåt man, som heller inte ser kopplingen mellan saker som sker med hans kropp och vad han äter. Så jag dömmer ingen (eller jo det gör jag i smyg).

Och sen stöter jag på folk som tycker man ska äta mat. Punkt. Jag håller förvisso med, men visste du att en tomat i affären innehåller ca fem näringsämnen, till skillnad från en som du kanske odlar själv i växthus, som då innehåller ca 20 näringsämnen. Jag fick också nyligen till mig att vi i Sverige endast är självförsörjande på morötter. Det vill säga vi importerar väldigt mycket. Tycker du fortfarande att maten du köper på Ica räcker?

Jag tog sporadiskt kosttillskott till och från i många år, tills jag gjorde en grundlig hälsoundersökning. Jag började som många andra med en läkare. Dom såg inga problem. Alltid haft bra blodsocker. Bra värden (spoiler, jag hade INTE bra värden men dom låg innanför “gränserna”). Dom tyckte inte det var något fel på mig.
“Ät lite mer bönor så blir det bra. Stressa mindre.” Mmmmmmmm…. Han erbjöd mig faktiskt antidepressiva medel. Fantastiskt. I min värld kallar jag det munkavel på en sån som mig som bara “gnäller” över att jag mår dåligt. (Det hjälper många, och i flera fall är det nödvändigt för att vända på den onda spiralen, men jag vet också andra saker som hjälper minst lika bra utan biverkningarna…)

Jag valde att vända mig till en kvinna med lite djupare kunskap och som tog mig på allvar. Jag bara VISSTE att såhär ska man inte må. Och ni som känner mig, ni vet, jag ger aldrig upp. Och jag lyssnar på min magkänsla mer än allt annat.

Hon testade alla mina tio hormoner. På den tiden testade läkarvården tre. Men som kvinna har jag tio, MINST.

Det visade sig att ALLA värden låg på gränsen, ingen låg i balans. Hon kunde tala om för mig hur jag var (vi träffades aldrig utan pratade på telefon) bara genom att se mina hormonsiffror. Förstår ni hur jag tappade hakan längre och längre ner för varje ord hon sa? Varje påstående stämde. Varje. liten. sak. Till slut sa hon, “såhär behöver du inte må”. Och jag grät floder. Äntligen!

Då kan man reglera detta med tillskott. Vitaminer och mineraler. De olika ämnena gör olika saker i kroppen. C-vitamin hjälper inte bara immunförsvaret utan det motverkar även stress och ångest. Det hjälper upptaget av järn vilket i sin tur hjälper dig orka mer bland annat. Och så håller det på. Jag tog ca 10 olika tabletter och en kräm, i ett års tid. Och det var en sån otrolig skillnad.

Så ni kanske kan förstå varför jag snöar in på kosttillskott ofta. Jag åt bra innan. Jag har ätit medvetet sen jag var 17 år och jag för första gången höll upp från gluten en längre tid. Jag har varit väl medveten och påläst om vad jag skulle UNDVIKA. Men att stoppa i extra av något, det kom först vid 24 års ålder, när jag stod på kanten till utmattning och ingen verkade vilja hjälpa mig.

Utmattning? Jo, mina binjurar hade ett extremt högt värde. Jag minns inte siffrorna exakt, men spannet är ganska stort. Man ska hålla sig mellan 40-300 t.ex Jag hade 600 i värde. Känns helt fantastiskt att läkare inte uppmärksammade detta alls.
Min coach sa till mig att jag stod med näsan i väggen. Så nära ögat man kan komma. Binjurarna var totalt överbelastade och det i sin tur kunde såklart påverka mycket annat. Jag fick äta binjureextrakt bland annat, men också c-vitamin som stöttar.

Jag KOMMER fortsätta tjata om kosttillskott och näring, det kan ni räkna med.
Och det HAR stor betydelse för håret, vad ni stoppar i er. Tro inget annat.
Jag håller tummar och tår för att vi snart ska se ett samarbete mellan läkarvården och hälsokost. Tänk vad långt vi hade kommit!

Jag lägger också till en sak. Läkarvården är fantastisk. Dom sliter som djur allt vad dom kan, dom följer lagar och regler, dom kämpar verkligen. Det finns saker dom kan göra som ingen annan kan! Men alla de gånger jag vänt mig till läkarvården och inte fått hjälp (eller fått felaktig hjälp), för att sen vända mig till hälsokost, så har hälsokost alltid löst min situation. Jag kan räkna upp SÅ många gånger det skett. Nu senast med min mage som är superkänslig. Eller för att inte tala om när dom ville ta ut min gallblåsa och jag löste det utan operation. Listan är lång hos mig, tyvärr.

Läs mer om vad jag rekommenderar till håret här.

Kommentera

Bröllopet del 2, brudklänningen

Att välja kläder när man gifter sig kanske är lätt för många. För mig tog det flera månader att hitta något som kändes jag. Jag visste att jag ville ha långa ärmar, midjemarkering och att den skulle vara lång. Men jag var aldrig säker på att den skulle vara vit eller hur den skulle se ut överlag. Jag satt ofta på asos (någon förvånad?) och scannade sortimentet, tillslut kom tre stycken in som jag beställde hem.
Den här var vinnaren:

Den var vit, spets på ärmarna och mellan brösten, pliserad kjol och lite öppen i ryggen. Jag kände mig hemma direkt! Det roliga var, när vi provade de tre klänningarna så kom Molly och ryckte bort lappen på den här direkt. Så hon höll nog med.

Skor hade jag faktiskt ett par undanlagda för just detta ändamål. Älskar dessa rem-skor som varit på kartan ett tag och ljusrosa kändes extra passande. Här hjälper såklart sko-tjejen nummer ett (Emma) mig att sätta på dom, för med allt tyg och hårda midjeband så var det inte lätt att göra själv. Superbekväma, lagom hög klack och diskreta. Synd att det regnade!

Älskar den, Molle sa att han det var fullträff! Vi såg ju inte varandra innan bröllopet och han fick aldrig se klänningen i förväg. Han var helt säker på att den skulle vara grön, eftersom vårt tema var grönt. Så det var väldigt roligt att överraska honom!

Kommentera

Ett foto i timmen

Ni ska få se min söndag genom foton, jag har försökt ta ett foto i timmen.

8.00 – Sista dagen på vår detox. Vi vägde, mätte och skrev ner våra resultat. 3,5 kilo för min del, några centimeter och ännu mer för molleponken. Ett väldigt lyckat resultat!
9.00 – Vi åt våran första frukost på 9 dagar och det gick av bara farten, molle var hemskt ivrig. I efterhand var det varken till eller från för min del. Mådde hemskt “vanligt” efteråt, lite tung i magen liksom.
11.00 – Sen pusslade vi!
12.00 – Jag fyllde på håret med färg. Det krävs ju när man är rödhårig och gammal blondin. Det åker ur!
13.00 – som ny!
15.00 – Vi tog en tur ner till Molles pappa som bor fem minuter bort.
19.00 Efter Molly lagt sig var det dags att se gamla Ghost Busters, aldrig sett, såg 30 minuter och kommer nog aldrig se mer. Det var säkert häftigt då! Har du sett den?

Sådär! Mer bilder än så blev det inte. Hur var det där? Vinnande koncept?
Vad vill ni se mer av?

Berätta gärna om er söndag! <3

kram

Kommentera

Äntligen mat! …eller?

Igår kväll åt jag första måltiden på c9. Hittils har det varit en shake om dagen första två dagarna, och sen 2 shake igår innan vi åt middag. Helt ärligt var maten lite av en wah wah wah för mig. Jag var inte jättehungrig innan och även om maten var jättegod så hade jag inte den känslan jag trodde. Idag blir det gulaschsoppa till middag och soppa är bland mina favoritvarianter på mat, så jag är glad! Har massor av energi och känner mig lugn. Positivt so far!

Mat för mig är verkligen näring, det är SUPERlyxigt att äta på restaurang eller bjuda hem vänner på extra god mat, men till vardags kunde jag inte bry mig mindre. Bara kroppen får den näring den behöver.

Mitt fokus är alltid att må bra. I år ska det bli ännu mer fokus på det. Förra året rensade jag bort alla negativa människor, i år fortsätter jag fylla på med positiva och då kommer säkerligen kvarvarande energitjuvar sticka ut och därmed också sparkas. JAG är alldeles för värdefull för att må dåligt på något sätt.

Jag vill också MÅ bra fysiskt. Jag hoppas att jag ska hinna med fler promenader och fortsätta äta bra. Jag mår ju relativt bra i min kropp eftersom jag alltid är noga med vad jag äter och har sjukt bra koll på näring. Det handlar inte om vikt, det handlar om hälsa. Jag vill utstråla välmående och jag vill känna det på riktigt.

Men vi var på kick-off i helgen och det var egentligen därför jag började skriva det här långa dagboksinlägget. Om du läser det här, kan inte du lista 5 positiva saker om dig själv. Fem saker du är BRA på. Det var nämligen otroligt många som inte kunde lista mer än knappt en sak, även i mitt egna team, och det gör mig så ledsen. Folk förstår inte hur bra dom är!

Så kommentera, vad är fem saker du gör riktigt, riktigt bra?

Jag skrev : Jag är driven, bra mamma, motiverad, lagar god mat, bra fru, bra på att planera, sälja, inreda, jag är snäll och omtänksam, och om jag får säga det själv ; ganska rolig.
Kommentera

Bröllopet del 1, hår och make

Det är dags att beta av bröllopet! Jag planerade ju att göra en video om det men det är alldeles för svårt och känslosamt. Så min älskade blogg får äntligen jobba lite!

Jag har aldrig sett framför mig hur det kommer se ut när jag gifter mig. Jag hade ingen aning alls om håret, jag hade ingen aning om smink eller ens klänning. Allt kändes otroligt främmande, trots att jag är frisör.

Efter mycket velande fram och tillbaka så beslutade jag mig för att göra det själv. Jag var så nöjd med att bara ha håret utsläppt i slutändan. Det klassiska kanske hade varit att sätta upp halva, men det hade inte varit jag alls. Jag älskade morgonen med mina tärnor. Vi hade gott om tid på oss, drack champagne varvat med energidryck. Åt en lugn frukost. Vi var till och med ute på en promenad. Dagen innan hade jag lockat mitt hår för att lockarna skulle hänga ut sig och lägga sig till rätta. På det sättet håller dom också bättre.

Jag gjorde om min bas en gång faktiskt. Först tog jag alldeles för mycket puder över min foundation och kände mig bara torr. Tillslut valde jag bara denna BB-cream från Shiseido (adlink). Den är så himla bra! Jag kände mig som mig själv, inte sönderspacklad, men ändå tillräckligt jämn i hudtonen. Vid det här tillfället hade jag ju små eksem i ansiktet.

Sen valde jag lite solpuder, lite rouge och en ögonmake jag ofta lägger. Jag hade gjort fransförlängning samma vecka så det krävdes bara lite eye-liner så var allt klart. Kände mig så fin, och så hemma i det.

Lockarna låg perfekt när jag vaknade, så jag fingerkammade dom och satte i ett diadem. Jag hade faktiskt beställt flera stycken från asos och hade med mig för att känna efter. Men det här blev precis rätt!

Färgen och mina extensions hade Linni fixat tidigare under sommaren och allt kändes bara perfekt. Jag kände mig 100% som mig själv.

Jag älskade att göra i ordning mig med mina tärnor. Det var magiskt! Det kanske låter konstigt, men det var en av de absolut bästa grejerna med hela helgen. Jag älskar mina vänner så otroligt mycket och att få spendera så mycket intim tid med dom, ovärderligt. Rekommenderas starkt!

Håll utkik, det kommer mera.

Här kan ni se vloggen från förmiddagen.

Kommentera

Utan telefon på salongen

Ja, det har börjat med strul även 2020, men nu är det äntligen avklarat. Telefonen som jag beställde till salongen i November har varit på vift och i samma veva stängde dom av det fasta nätet som vi har haft tidigare. Väldigt osynkat av Tele2 tyvärr. Sen har det varit avstängt eller okontaktbart fram tills idag. En sten föll!

Tekniskt krångel kan vara bland det värsta jag vet! Hur är ni?

Min volym i håret den senaste tiden är helt bananas. Jag har alltid haft väldigt platt hår men nu är det så maxat i volym hela tiden. Förstår ingenting!! Jag behöver inte ens anstränga mig. Kan det vara alla kosttillskott jag käkat i snart tre månader? Jag tror det, för det är det enda jag gjort. Ska bli så spännande att följa den här resan med håret. Vad äter ni för kosttillskott?

Min webshop.
Kommentera

Första dagen

Idag är första jobb-dagen på 2020. Eller alltså, första jobbdagen på salongen. Jag är en allt eller inget person så idag kör vi 10-20 och maxar hela dagen! Ska försöka hinna köpa lunch och äta middag men ingen lunch inbokad som vanligt. Min man sa igår ”jag vet att du tror att du är odödlig”. Oh yes i do! Ibland känns det verkligen så, när man som jag sällar energi. Jag brinner verkligen i blodet just nu för jag är så energifylld.
Jag kommer inte riktigt igång med vloggandet för det är så svårt att motivera min tid till något som ger typ 1 krona om dagen. Förut var det en hobby men sen blev det ett måste när man sätter en standard på två i veckan. Hur ska man lägga upp det?

Startade dagen med en näve vitaminer, aloe Vera shot och bullet-kaffe. Just det, igår färgade jag min egen botten, det gick förvånansvärt bra. Man kanske tror att jag är van och grym på det men faktum är att jag bara lagt min egna bottenfärg kanske två gånger innan. Hela håret är en sak, men bara just botten. Nä!

Blev detta precis en dagbok? Well yes it did.

Kommentera

Kosttillskott för ett starkare hår

Det är en stor djungel där ute med kosttillskott, håller ni med?

Jag har suttit ner i december och kartlagt vilka vitaminer/mineraler som stöttar håret, och vilka vitaminer/mineraler du behöver för att optimera upptaget av dom.
Som ni kanske vet kan man inte bara äta d-vitamin rakt av, utan de måste intas ihop med fett för att kroppen ska ta upp vitaminen. Samma sak gäller ju med de flesta andra.

Jag har kommit fram till att det finns 6 vitaminer/mineraler som är bra att jobba mer med. En av dom är dock lite tveksam och kanske ska hamna som en liten parantes.

Biotin, Zink, Selen, Pantotensyra och C-vitamin. Den sjätte är Koppar.

Vi ska gå igenom dom lite lätt, sen har ni möjligheten att komma på en kurs hos mig i salongen OM ni är intresserade av en mer djupgående genomgång för att förstå VARFÖR.

Men om vi börjar med Biotin. För att optimera upptaget av biotin behöver vi c-vitamin, pantotensyra och folsyra. MEN om vi dricker alkohol, käkar rå äggvita och äter höga doser av B5, då hämmar vi upptaget.

Zink. En proteinrik kost ökar upptaget av zink. Zink är en viktig motståndare till koppar och man rekommenderas att käka 10-20ggr mer zink än koppar för att kroppen inte ska ta stryk av kopparn. Zinkupptaget hämmas av fytinsyra som du hittar i spannmål och fullkornsprodukter.

Selen. Vi ska helst inte äta mer 1000ug selen per dag. Organiskt c-vitamin och e-vitamin hjälper kroppen att ta upp selen.

Pantotensyra. Återigen så hjälper c-vitamin till, även folsyra och b-komplexet.

Koppar ska vi få i oss i begränsad mängd. Många har redan höga doser av koppar i kroppen, särskilt kvinnor med kopparspiral. En sak som jag lärde mig när jag gjorde en rejäl undersökning av kroppen, var att en del av östrogenet i kroppen kan ombildas till koppar, så för mig som hade för höga doser östrogen i kroppen var det inte alls bra. Därför är den här lite vid sidan av. Men kom ihåg! Ät zink om du vet att du har för mycket koppar i kroppen för att stötta. Man ska helst få i sig 3-12mg/dag. Inte mer!

C-vitamin. Det har blivit mitt stora fokus nu att få i mig c-vitamin för som ni kanske läst så hjälper den otroligt många vitaminer att tas upp i kroppen. Inte nog med det, den hjälper benstommen, energin, motverkar utmattning och framförallt! C-vitamin är det som kroppen förbrukar vid stress. Fysiskt som psykisk. Hur många av er är inte stressade eller tränar mycket? Tänk på det!

Okej så hur får vi i oss detta då? Det hjälper tyvärr inte att äta frukt och grönsaker rakt av, då vi i sverige importerar dessa 10 månader om året, och faktum är att vi är endast självförsörjande på morötter idag. Hur knasigt är inte det? Men vårt klimat tillåter inte mer. Så för mig har det alltid varit givet att ta kosttillskott, jag har alltid förstått sambandet mellan hälsa och mat. Med tanke på att vi stoppar i oss mat såpass mycket varje dag så MÅSTE det ju påverka en stor del i hur vi mår och hur våran kropp utvecklas. Är ni med mig så långt?

Jag har kommit fram till att följande produkter kommer hjälpa ditt hår (men även mycket annat såklart). Alla länkarna kommer vara klickbara för att ni lätt ska kunna köpa hem dessa. Länkarna går till min webbshop.

Absorbent-C.
C-vitamin i tablettform. För dig som kanske inte KAN dricka aloe vera (det finns ca 1% av befolkningen som är allergisk mot blödande växter) så är detta ett utmärkt alternativ, men om man vet med sig att man kanske behöver MASSA c-vitamin så är det bra att ha denna i kombination med…

Aloe Vera gel. Finns i tre olika smaker men jag har länkat till den naturella. Här får du i dig en av världens nyttigaste grönsaker ihop med MASSOR av c-vitamin. Du tar en shot på morgonen och du kommer märka enorm skillnad på magen. En sak man inte ska glömma är att vi har slemhinnor som också behöver tas hand om, tarmar som ofta inte mår så bra och framförallt att c-vitamin hjälper alla andra näringsämnen vi försöker få i oss. Den här dricker jag VARJE dag.

Infinite Collagen Komplex. Kollagen vet ni säkert vid det här laget vad det är. Men vet ni att din egna kollagenproduktion avtar från att du fyller 25 år? Därför behöver vi fylla på med det via mat, krämer och kosttillskott. Det här är ett marint kollagen och via den här tabletten får ni i er både c-vitamin och biotin. Superbra!

Argi+. L-arginin är ett mycket välomtalat kosttillskott idag och denna underbara produkter innehåller bland annat det. Argi+ tar du istället för dina vanliga energi-givande drycker men inte nog med en energikick så har du också en fantastisk skjuts för alla vitaminerna i kroppen. Blodomloppet som faktiskt transporterar vitaminer, mineraler och syre i kroppen stödjs av denna fantastiska produkt. Du får även i dig hela det dagliga behovet av folsyra (som stöttar upptaget av pantotensyra och är extra viktig för oss kvinnor att få i oss) genom en portionspåse. Och när vi ändå pratar påse, den här innehåller 30 portionsförpackade små sticks som är mycket enklare att ha med sig än en stor burk i väskan. Se till att alla vitaminer/mineraler du får i dig, får en bra transport genom kroppen.

Forever Calcium. Otroligt bra kosttillskott! Du får i dig bland annat zink, magnesium, koppar, c-vitamin, kalcium osv. Den här är så bra!

A-Beta-carE. Här hittar du bland annat selen, men också massor av E och A-vitamin. Något man kanske inte vet är att det är absolut inte bra att få i sig för mycket A-vitamin. Eftersom det kommer från betakaroten i det här fallet så omvandlas den till A-vitamin i tunntarmen OM och NÄR kroppen behöver det. A-vitamin hjälper ju synen, immunförsvaret och mycket annat, så den är är verkligen en superbra kompis!

Royal Jelly. Den här är SÅ intressant! Det är bidrottning-gelé som är bland det finaste och renaste man kan få i sig. 2 tabletter ger dig hela dagsbehovet av B5 vilket i sin tur täcker behovet av pantotensyra. Den är fantastisk för hud, hår, naglar.

Lagom dos toast skagen och lite bubbel är också viktigt 😀 Jag äter inte gluten och har istället avocado till min skagenröra.

Sådär, mycket information va? Man kan välja att ge sin kropp allt det här, eller så plockar man dom delarna man känner ett behov av. Om man ska välja tre så skulle jag säga Aloe Vera gel, Calcium och Argi+. Sen kollagentabletterna. Man skulle behöva äta stora mänder grönsaker för att få i sig behovet av alla dessa vitaminer/mineraler och jag tror ingen av er äter 2kg varierade grönsaker varje dag… Men gör ni det, GRATTIS!

Ni klickar in på shoppen, loggar in med mail eller facebook för att se all information. Ni kan också klicka i att ni vill ha nyhetsbrev där man bland annat kan få exklusiva erbjudanden. Givetvis går det bra att handla andra saker, jag kommer sakta men säkert berätta mer för er om sortimentet som är relevant till håret.

Kommentera gärna om ni har frågor, och glöm nu inte att ni kan anmäla er till min kurs som jag planerar att ha någon gång 2020 om just hår och näring. Hur ska vi kunna få vårt bästa hår någonsin?

Tack för att du läst ända hit! <3

Kommentera

Nytt år, Nytt hår

Jag tror jag har skrivit den här rubriken förr, men nu händer det! I år startade jag igång som oberoende forever-distributör. I och med det har jag nu tillgång till en större variation av kosttillskott vilket i sin tur innebär att jag har tillgång till mer utbildning i ämnet, större översikt över innehåll etc. Jag kan ÄNTLIGEN börja vägleda er bland och sälja kosttillskott för att få så bra hår som möjligt, istället för att rekommendera er att gå till en hälsokostbutik och ge någon annan pengarna.

Jag är så otroligt pepp på det här och ni kommer få höra massa mer såklart, men jag vill bara säga GOTT NYTT ÅR och välkommen 2020, vad jag har längtat efter dig! Jag vill SÅ mycket med det här året, och ni ska såklart få vara med på resan.

Det här året kommer förändra mycket, jag bara känner det.

Vad har ni för planer för 2020?

Kommentera

Årsresumé 2019

2019 går till historien som mitt mest händelserika år. Både bra och dåligt.

Vi flyttade ju, vilket jag kanske trodde skulle vara det absolut största och jobbigaste det här året, men så blev det inte.

Det absolut mest avgörande var att göra slut med min pappa. Det har förmodligen varit nyckeln till att jag har klarat av övriga motgångar som också pågått större delen av året.

Att göra slut med sin pappa (och hans fru) är inte lätt. Framförallt har folk inte velat acceptera det. “Men så kan du väl inte göra, ni kommer hitta tillbaka till varandra”, “åh herregud, hur klarar du det?”, “Men det är ju din pappa?”, “Du kommer säkert förlåta honom, vad det än är, ni är ju blod”. Jag har fått alla kommentarer. Men lika mycket som folk är förfärade så säger också många “Jag önskar jag vågade göra samma”.
Jag ska erkänna, det var inte ett lätt beslut alls. Det var otroligt mycket ångest, sömnlösa nätter, velande och övervägande innan jag bestämde mig. Det gäller nämligen inte bara mig, det gäller ju även Molly. Ska hon inte ha en relation med en morfar i framtiden? Ska vi kalla någon annan morfar, ska vi vara ärliga, vad säger vi, hur kommer hon reagera osv. För att inte tala om hur andra ser på saken. Man KAN väl inte bryta med sin familj? Nåväl, sagt och gjort. Bästa beslutet 2019 var det oavsett, hur jobbigt det än var.

Min största grej det här året har alltså varit att fundera på vad folk ger mig. Vad bidrar folk med egentligen? Varför har jag dessa människor i mitt liv? För att jag måste, eller för att jag vill?

Det har resulterat i att fyra människor måste bort.

Min pappa, hans fru, en “bästa” vän, en revisor.

Revisorn var en pärs kan jag säga. Det visade sig att han gjort allt fel från början, och det tog hela 10 månader att rätta till. Det kostade mig hela företagets sparkapital och nästintill hela mitt psyke. Jag tror ingen i min närhet förstod hur svår den utredningen var för mig. Jag tror knappt jag förstod det själv. Det kom bakslag efter bakslag hela tiden. Jag hann precis ställa mig på knä, så kom nästa knuff. När jag trodde att det var över, så dröjde det lite drygt en månad, så kom nästa brev. Då tog jag mig med nöd och näppe ut ur sängen.

Den resan är nu över, jag har fått det skriftligt. Med den nya revisorns avgång kom också en annan in. Det är ett helt gäng som nu har hand om min bokföring och jag är så tacksam för dom. Även om det var en tuff uppstart.

Någonstans i våras så började vi renovera hallen, vi såg då att det var fukt i väggarna och golvet, så vi fick såklart en klump i magen. Vi hade precis lagt in en stor del av vinsten från husförsäljningen i att renovera badrummet där nere, ganska lyxigt, så en sån här kostnad var inte direkt välkommen. Jag stod och hackade upp hela golvet med en slägga och kroppen fick sig en ordentlig omgång kan jag säga. Men tillslut hittade vi vattenläckan, efter att ha grävt både här och där på utsidan också. Den enda turen vi haft i år, är att det gick på försäkringen. Vi fick äntligen hjälp med jobbet för att återställa hallen utan fuktskada. Men vi fick leva i ett kaos i flera månader. Det var stökigt, vi visste inte vart vi skulle gå in från dag till dag och det dånade varje dag i flera veckor. Det resulterade såklart i en hel del huvudvärk, ångest och bråk här hemma.

Jag började skriva på en bok om min barndom, jag mailade ett kort utkast till ett förlag som tyckte om min idé, men jag måste först skriva klart den för att dom ska hjälpa mig med upplägg och allt det där jag inte kan något om. Många sömnlösa nätter har jag legat och tankarna snurrar. Många händelser avlöser varandra och saker jag än idag inte förstår. Hur kunde dom göra så mot mig? Vem kan säga så? Varför fick inte jag följa med då? Hur hjärtlös får man vara? Allt detta har jag skrivit ner. Antingen blir det en bok, självpublicerad eller inte, eller så har det varit ett terapi-arbete. Det jag märker är ju hur stort behovet av att prata om det är. Så det tänker jag göra. Men det är samtidigt jobbigt att komma på nya saker som påminner om mitt otroligt låga värde i den familjen. Det är som att jag medvetet går igenom min värdelöshet och bekräftar den. Något positivt som kommit från allt detta är att min egen självkärlek är starkare än någonsin. Det måste den vara. Det ska Mollys också bli, men av helt andra anledningar, på rätt sätt.

2019 var året då jag och min bästa vän (dåvarande) skulle gifta oss med en månads mellanrum. Jag skulle vara tärna på hennes bröllop och hon på mitt. Jag tycker att det hela var en jättebra grej, medans hennes första reaktion, när jag berättade att vi också skulle gifta oss, var “men vadå, mitt bröllop då???”. Jag blev så otroligt ledsen och sårad, så från den stunden tippade jag på tå kring hennes bröllop, pratade mycket sällan om mitt eget och fick gång på gång höra dåliga saker om mina övriga tärnor mm. När hon tillslut sa att hon inte kunde ha mig på sitt bröllop så kände jag att det var nog. Vi kommer aldrig mer höras. Det var en lättnad, utan att jag visste att det skulle vara det. 10+ år ner i skräpkorgen men det var ett måste. Jag visste inte att jag skulle känna så, men att slippa gå på hennes bröllop var en sån otrolig frihet. Jag var beredd att gå in i kaklet för att hon skulle få den bästa dagen, med tanke på att jag redan förstört det genom att gifta mig samma år, så jag tror inte jag anade att jag var på väg att bli utbränd på grund av min bästa vän. Eller ska vi säga “bästa” vän.

Jag började för första gången i mitt liv få problem med min hy i ansiktet. Jag lade mycket tid på att försöka få det bra, genom kost, genom krämer, dyra behandlingar och allt annat man kan tänkas försöka. Jag mådde så dåligt bara på grund av det, för i min värld så är det ett tecken på att insidan inte mår bra, och det stressade mig ännu mer. Det har bara eskalerat såklart, och slutade med ömmande, vätskande eksem runt hela munnen och ögonen. Det gjorde ont att ligga på kudden vilket i sin tur påverkade sömnen. Jag lyckades få bukt med det någorlunda och underhålla det på en hanterlig nivå där det inte gjorde ont. Värst är ju alla medlidande blickar man får och folk vågar som vanligt inte fråga.

Jag hade mycket sparsamt med semester i år, på grund av hur mycket det kostat mig att byta revisor. Hans beräkning av min preliminär-skatt lämnade mig med nästan 90 000 i restskatt vilket såklart åt upp hela semester och buffert-kassan återigen. Därför fanns det inte en möjlighet att ha semester som alla andra, och kanske var detta året jag behövde det som mest? Men det är mer stressande att vara hemma och veta att jag behöver pengar, än att bara bita i det sura äpplet och jobba.

När vi gifte oss gick utslagen i ansiktet att dölja med smink, nästintill i alla fall. Från den stunden jag och den där andra blivande bruden gick skilda håll, så var min egen bröllopsresa rena fröjden. Jag var så lycklig på min möhippa att jag grät i stort sett hela dagen till och från. Då ska jag tillägga att vi bröt upp på tisdagen samma vecka. Jag var så tacksam till mina tre kvarvarande tärnor att jag inte visste hur jag skulle tacka dom. Vi övade, pysslade, planerade, fixade otaliga gånger och det fanns inte en enda sekund som dom inte ställde upp. Jag fick en otroligt djup relation med dom bara på grund av detta.

Bröllopshelgen, eller veckan egentligen, var magisk. Kvällen innan är något bland det bästa jag upplevt med vänner och bröllopsdagen förtjänar en egen bok. Jag var så lycklig att varenda människa som var där, var en vän. Ingen ville mig ont, ingen önskade mig sämre, ingen skulle snacka skit efteråt. Jag kan inte förklara den tacksamheten jag kände inför det. Jag har ALLTID varit baktalad av en familjemedlem i alla mina år, detta var första gången jag skulle få uppleva sann frihet. Jag var totalt ohämmad (förutom det hårda bandet i midjan efter buffén he he…). Jag ska erkänna att jag har fått en helt ny bild av en familj efter detta. För första gången i mitt liv heter hela familjen samma i efternamn och det känns inte alls skrämmande att utöka den ännu mer. Tidigare kändes det dels som att jag inte ville dra in ytterligare en familjemedlem i denna svarta miljö, men nu vet jag verkligen vilka känslor jag vill ska fylla mitt liv. Men jag ska erkänna att förlossningen spökar i mitt huvud än.

Jag började tapetsera och förbereda för att flytta köket i vårt hus, så mycket av kvällarna gick åt till det. Riva vägg, spackla hål, tapetsera, måla, organisera…

Sen åkte vi utomlands, mina utslag blev värre eter bröllopet igen och på något sätt så gjorde Spanien susen. Kanske själva ledigheten, kanske solen, kanske det intensiva smörjandet av kokosolja. Men det blev bättre. Semestern var helt perfekt, bästa någonsin. Jag kände mig redo och taggad när jag kom hem. Sista brevet angående revisorn kom strax efter vi kom hem från Spanien, så det hade pågått från januari till oktober.

Vi flyttade äntligen köket! Det var en hård helg, vi slet som djur jag och min man, men det kom på plats på bara några få dagar. Tapeten vi valde fångade båda våra hjärtan och jag visste att jag måste ha den på fler ställen…

Vi gjorde om på salongen och det var inte lätt kan jag säga. Men det blev så himla bra! Jag har hela tiden haft en idé i huvudet om hur jag vill ha det och när vi satte upp tapeten i köket så föll den sista pusselbiten på plats. Jag började planera för ett koncept och en känsla snarare än bara inreda. Jag är inte där än, det tar ju både tid och pengar, och som ni kanske läst mellan raderna så fanns det ju inte mycket av det. Men jag är så otroligt glad för tapeten.

Två veckor efter det så blir det alltså vattenläcka på salongen och hela mitt liv rasar känns det som. Jag har precis lärt mig stå på benen igen och började sova hela nätter. Sen brister ett avloppsrör i taket ovanför salongen och vi måste stänga helt. Jag kommer aldrig glömma den dagen när min kund, som kommer en gång om året från Stockholm, ska få håret fixat i mörkret samtidigt som det forsar avloppsvatten några meter ifrån. Jag blinkade bort tårarna hela dagen, ignorerade det hårt bankande bröstet och pressade fram mina andetag. När jag satt på bussen hem så var jag otroligt tacksam för att det var mörkt och ingen såg att det forsade miljoner med tårar på mina kinder.

Många verkade tycka att jag förmodligen hade lite tur. Jag fick ju golvet bytt, jag får ju semester i några veckor och någon ANNAN ska ju lösa det. Men jag har suttit i telefon minst en timme varje dag med elaka gubbar inom byggbranschen. Vissa dagar flera timmar. Jag har suttit med ett tryck över bröstet varje dag och jag har framförallt sovit dåligt. Dag efter dag så kommer det nya siffror som JAG ska betala. Som inte försäkringen täcker. Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så ensam, för INGEN annan skulle någonsin kunna förstå. Det var inte kul en enda sekund och jag kände inte heller någon äkta glädje när salongen äntligen kunde öppnas. För jag var återigen pank, barskrapad och hade blivit påtvingad en renovering. Det är inget roligt alls med det.

Något som man kanske inte tror skulle påverka MIG särskilt mycket är att mina vänner har mått otroligt dåligt. Det är absolut inte MIN ensak att hänga ut någon så det ska jag inte göra. Men varje dag har jag ringt runt och kollat, försökt stötta, peppa, ge råd. Jag har försökt fokusera på deras sorg och bekymmer istället för mina egna, men jag har istället gått in i känslan alldeles för mycket. Jag har känt mig fruktansvärt otillräcklig och värdelös som kompis detta året, trots att jag gjort mitt bästa för att finnas där. Som jag sa så visste jag inte hur jag skulle kunna visa min tacksamhet för vad dom gjorde för mig, men det enda jag kunde göra vara att svälja tårarna, pressa ut luften ur lungorna och försöka hjälpa den på andra sidan luren. Jag har velat göra det, för jag älskar mina vänner mer än livet. Jag har mått så dåligt på grund av hur dåligt dom har mått. Så det har varit en självklarhet att hjälpa även dom, men jag har varit stressad av tanken på att jag borde kunna göra något mer.

En väldigt positiv grej är ju att jag startat ett sidoprojekt med min bästa vän. Ni har säkert inte missat det. Någon har funderat över hur jag får tiden och orken, och så här långt ner i inlägget så tänker du säkert detsamma. Men det här är något som GER energi. Att få göra det med en människa man älskar, som lyser som solen och som är lika galen som mig, det ger mig så mycket. Att det dessutom faller innanför ramarna för vad jag nog skulle kalla min hobby (planering och event) är bara ett plus. Men någonstans så har det här faktiskt gjort att sorgen efter Jessica är borta. För första gången på sju år så känner jag inte ett hugg i hjärtat när jag tänker på henne, och jag tog till och med bort henne på Facebook. Jag vet, det är löjligt, men jag har alltid haft det som en snutte-filt att kunna gå in på hennes profil. Ingen har förstått den hjärtesorgen, men den har varit enorm. I år är första gången jag inte grattat henne på födelsedagen. Fast jag grät. Det gjorde jag.

Nu är det snart jul, och jag känner mig som en fågelunge. Jag vet inte hur bräcklig jag är och jag kommer aldrig någonsin undersöka saker. Jag har inget annat val än att bara överleva och det är precis vad jag känner att jag gjort detta året. Jag har glömt nämna det men på grund av alla dessa problem med revisorn så har jag kunnat ta ut minimalt med lön, ingen utdelning och inget extra. Jag har i ärlighetens namn fått 10.000 i månaden, hela året. Förstår ni hur lite pengar det är för någon som jobbar konstant, sliter som ett djur, håller på att trasas sönder inuti av jobb och stress, och sen få ut 10.000 i månaden? Det är som att någon hånskrattar dig rakt i ansiktet. Men alla pengar i företaget har gått till andra saker. Prioriteringen är ju ändå dom som jobbar på salongen, alla oförutsedda utgifter, bytet av revisor kostade otroligt mycket. Sen sparade vi ju pengar också till bröllopet. Så det var inte mycket jag hade till mig själv. Men jag har alltid sagt att pengar inte betyder något, och det gör det definitivt inte. Jag hade alltid varit givmild när jag har pengar för man vet aldrig hur någon annan har det och framförallt så vågar ingen prata om det.

Men är det något jag håller fast vid så är det sanningen till och om mig själv. Jag vill aldrig visa en fasad. Jag vill inte måla upp en falsk bild. Jag vill inte omge mig med falska människor. Jag vill leva ett rent och ärlig liv, för i slutändan så har jag varken tid eller energi att göra något annat.

För första gången i mitt liv så ser jag dock fram emot jul. Inga familjer som ska bråka om vart vi måste vara, ingen som påpekar saker, ingen som surar, ingen som fäller elaka kommentarer. Det känns inte ett dugg jobbigt att fira jul i år. Förstår ni? För första gången på 31 år har jag inte ångest över jul.

Det är sorgligt att säga det, men jag kan knappt vänta tills det blir 2020. Inte för att jag längtar efter en ny-start och för att jag älskar en ny början. Utan för att det kan omöjligt hända mer nu. Jag kan omöjligt få något mer på mitt fat. Jag klarar inte mer.

Det är mer djup sorg i hjärtat som jag stänger 2019, och det är aldrig roligt att skriva en så tråkig resumé. Men jag vill se tillbaka och känna att det blir bättre. Tack snälla för att ni följer med på resan, för att ni håller mig ärlig och för att ni delar med er av ERT liv också.

Jag passar på att önska god jul och gott nytt år, flera dagar i förväg, och jag hoppas innerligt att ni får en mysig tid med era nära och kära!

Kommentera