← Tillbaka till allt om hår

MITT LIV SOM FRISÖR | bra och dåliga kunder · 2017/08/04

Att vara frisör kan vara det mest jobbiga, underbara, stressiga, glädjefyllda, ångestladdade, givande, fientliga och absolut bästa som finns. Det kan många gånger låta som vi frisörer gnäller väldigt mycket, om man tittar i de frisörgrupper som finns på Facebook så är det 70% gnäll om kunder, 20% frågar om recept och tillvägagångssätt, 1% nämner vilket fint bemötande dom fått och resten är egentligen frågor om branschen. Så upplever jag alla mina kollegor i detta långa land.

Jag tänkte vara lite ärlig (är jag inte alltid det?) och berätta lite om hur jag upplever det att vara frisör. Ni kommer få flera delar med den hårda sanningen och min förhoppning är inte att den ska ses som gnällig, utan informativ. Att den ska bidra till en bättre arbetsmiljö, hälsa och välmående för frisörer.


 

Ganska snabbt när jag började jobba i branschen tyckte jag det var jobbigt att alltid vara personligt ansvarig för människors känslor. Och med känslor menar jag hår. För dom två hör ihop så himla mycket, du känner säkert igen dig. Om håret inte är fint, så mår vi dåligt. Om håret inte blev som vi tänkte oss, så blir vi sura. Om håret är glansigt och svalligt så känner vi oss snygga, med andra ord självsäkra och glada. NI hajar.

Jag har i alla dessa år funderat på vilken bransch man skulle kunna jobba med, utan att få ta så mycket skit. Och med skit menar jag arga ord, dålig stämning, klagande, orealistiska förväntningar etc. Jag trodde for sure att kanske sitta i kassan på ICA skulle vara ett sånt jobb, där man bara får vara ifred. Men har insett att folk faktiskt är TASKIGA mot dom som sitter i kassan. Kan väl komma på mig själv ibland med att sucka för det går långsamt, men skulle ALDRIG säga nåt.

Varför slutar jag inte då? Hittar på nåt annat? 

Jag tror… eller jag vet, jag har så MÅNGA vänner som jag inte hade haft annars. Jag kallar mina kunder vänner och jag skulle absolut skicka julkort till varenda en om det inte kostade så förbannat mycket. Jag får skapa något som jag själv tror på och tycker är vackert. Jag får motta MESTADELS glädje på min arbetsplats, folk är tacksamma för att jag gör deras hår. Dessa människor är mina vänner och jag skulle aldrig någonsin vilja vara utan dom. Ni kan säkert jämföra det med att ha tusentals kollegor som ni älskar. Det skojar man inte bort. Det är sällsynt. Jag HAR fördelen att kunna bygga min omgivning med omtanke.

Sen kommer det då och då, när man öppnar upp schemat för nya människor, en energi-tjuv. En som gör att man vill låsa salongen, slänga in en tändsticka och söka jobb på Telia. Det spelar INGEN roll vad man gör. Jag är noggrann med mina genomgångar, särskilt med nya kunder. Om jag inte vet, då säger jag det. Om jag vet, så säger jag det. Om det kostar det jag säger, så gör det det. Om ditt hår är omöjligt så säger jag det…

Alltså, jag känner att jag är tjatig. Jag har utvecklat ett självförsvar som försöker täcka ALLT. Jag försöker nämna ALLT och ALLT som kan hända under processen. Jag är så nervös att kunden inte ska förstå att jag nämner det tre gånger. För även om jag har 90% världsbäst kunder, så är det dom där 10% som sänker en i botten. Så man vill minimera dom helt. Man vill skapa små mini-kemister som är med på alla saker som KAN gå fel och veta exakt vad som inte kan gå fel. Det är ju sällan så enkelt som att säga JA men sjävklart kan vi göra dig blond från svart. Utan vi måste säga ”jaa, vi kan göra dig blond, inom tid. Men under tiden måste du acceptera att antingen se ut såhär och så går processen fortare, eller så får du se ut så här så kommer det ta längre tid och egentligen så vet jag inte om ditt hår kommer orka hela processen, det vet man efter varje uppljusningstillfälle, om man kan fortsätta men vi kan ju börja om du känner att du verkligen vill bli ljusare. Det kommer kosta någonstans mellan himmel och jord, per besök och jag vet ju inte hur många besök eftersom jag inte har färgat ditt hår tidigare och jag vet ju inte ens om det kommer bli särskilt mycket ljusare första gången förrän vi har börjat ljusa upp det. Du kommer ju behöva använda dessa produkterna med men ändå så kommer ditt hår inte må så bra bara så du vet. Nej jag kan inte säga exakt vilken färg det blir första gången vi avfärgar dig eftersom jag inte vet vad du har i håret nu, nej jag kan inte gissa för då blir du väldigt arg när det inte blir så”. Lång svar va. Luddigt? Ja.

Mitt jobb är luddigt. Man kan inte alltid lita på färgerna utan måste ibland gå på ren erfarenhet och hoppas att det håret man jobbar med nu reagerar liknande det håret man har erfarenhet ifrån, när man misstänker att färgkartan inte kommer stämma. Därför är det extra jobbigt med människor som har noll förståelse, noll marginal och absolut noll tolerans för att man kanske får ändra planen längs vägen. Om du vill ha ett konkret svar så skulle jag säga ”satsa på svart” för det blir alltid svart.

Jag tar inte emot energi-tjuvarna mer. Dom får en chans hos mig. Jag har lärt mig sortera ut dom som bara ger mig ångest. Här finns inga andra chanser. Jag har inte plats för dom när det finns en hel bunt med nya, underbara vänner istället. Jag är så lyckligt lottad som har möjligheten att välja. Att sortera. Att styra. Jag hoppas innerligt att alla frisörer når dit, där vi inte måste slava bara för pengarnas skull. Vi blir inte rika på detta yrke hursomhelst, för är det något som är gemensamt för 99% av alla som går till frisören, så är det att dom tycker det är dyrt (don´t get me started, det får bli ett eget inlägg). Så det måste vara roligt, givande och glädjefyllt. Det positiva måste väga upp för det negativa.

Till er som är kunder, egentligen oavsett om det är mig ni möter eller personen i kassan när du handlar mjölk. Tacka, ge ett leende, ha förståelse. Vi har bara varandra och vi ska möta varandra ofta. Vi vet inte vad den andra kämpar med för hjärnspöken. VI vet inte.

Det är supersvårt för mig att sitta och säga att ni ska bara lägga era hår i frisörens händer, det är roligt ibland men jag uppskattar när ni är intresserade och vill vara en del av processen. Jag respekterar det så himla mycket. Men samtidigt så måste det finnas ett spann, en felmarginal, på hur färgerna får bli. Jag hoppas och tror, att ni väljer en frisör för att ni inser att ni inte kan göra det bättre själva, så… ja. Kan tjata i all evighet om detta! Ni ska lita på frisören, men givetvis inte sätta er och blunda och hoppas på det bästa. Men kräv inte ett 100%igt svar. Så kanske man kan säga. Eller?


 

Jag känner att jag börjar ge vika lite. Min kropp signalerar ju om och om igen att något inte är bra. Jag börjar bli gammal, 30 nästa år, (fniss, jag vet att det inte är en ålder på en häst, men ni vet vad mycket som händer med kroppen mellan 20-30) jag är mycket mindre stresstålig och förmodligen mer allergisk mot… obehag liksom. Saker som inte känns bra.

Jag ville starta en liten text-serie för jag vet att jag uttrycker mig bäst i text. Men det är viktigt att folk börjar förstå vad dom utsätter sina frisörer för, vad vi får stå ut med, och kanske hur vi istället skulle kunna börja förstå varandra. Det kommer komma fler såna här texter. Jag brinner något enormt för frisör-yrket och min plan är att jobba med det på ett eller annat sätt tills jag kolar vippen. Jag vill att ALLA frisörer som tar sitt yrke seriöst, ska få chansen att må 100% bra på jobbet. Jag får så många mail från er som nyligen blivit frisörer, som fått en chock. Ni blir inte alls väl behandlade och det beror både på kunder och arbetsgivare. Våran bransch är som sagt inte den enda, det har jag verkligen fått erfara utifrån berättelser av kunder. Men detta är det enda jag kan, det enda jag kan upplysa er om. Det här är livet som frisör.

IMG_1180

4 Responses to “MITT LIV SOM FRISÖR | bra och dåliga kunder”

  1. Kattis

    Blivit mordhotad när jag jobbade i matbutik. Slog in kvisttomater som vanliga tomater för att kunden plockat bort kvisten…
    Som lärare fått långa mail om att jag inte vet vad kärlek är för att jag inte har egna barn. Eller var är en vit strumpa i storlek 26.
    I klädbutik som jag jobbar med nu är de allra flesta supertrevliga men så onödigt de som lämnar högar med provade kläder i provrummet slängda på golvet. Det är ju människor som sytt och stockat dessa plagg och innan du köpt dem kan du ju vara rädd om dem iaf.

    Svara
    • Alice

      Det är helt sinnessjukt! Man tror ju inte folk kan med… men man blir mörkrädd! Hoppas du har bättre upplevelser på ditt nuvarande jobb!

      Svara
  2. Bibbi

    Tack för att du delar med Dig av Dina tankar.

    Svara
  3. Linnéa

    ❤️

    Svara

Leave a Reply